Efter regn kommer sol

De två senaste dagarna har var mycket varierande… söndagen var kass. Måndagen var underbar.

Jag hade förväntat mig mycket vind på söndagen då det utlovats uppemot 12 m/s, så man kan väl minst sagt säga att jag blev något besviken när jag kom fram. Regnet hängde i luften och det var östlig och mycket svag frånlandsvind. Hann hälsa lite kort på Paul och hans familj innan jag bestämde mig för att skita i det och eventuellt komma tillbaka senare. Följde med mamma och pappa till lite möbelbutiker och vid fyra-tiden åkte vi ner igen. Det spöregnade. Och blåste gjorde det som bara den. Pratade med en kille som sa att folk var överriggade på sina 9:or. Tvek om jag kunde ta mig ut då alltså. Dum som jag var försökte jag ändå, problemet var bara det att jag var rädd. Mina ben kändes som spagetti och jag kunde varken ta höjd eller stanna. Jag ramlade av en gång, brädan åkte åt ett håll och jag åt ett annat. Överriggad som jag var kunde jag inte ta mig upp till brädan utan efter endast 10 minuter på vattnet bestämde jag mig för att gå in igen. Det blev en favorit i repris när jag gick in mot sidan och använde QR. Som tur var kom pappa och mamma till undsättning och hjälpte mig att packa ihop allt. Sedan åkte vi hem, jag med gråten i halsen och med en känsla av hopplöshet.

Trots att jag svurit i bilen att aldrig åka i Torkelstorp mer tills dess att jag kan ta höjd utan att blinka, stod jag där åter en dag senare. Jag fick svälja min stolthet och inse att ända sättet att bli bättre är genom att utmana sig. Dessutom så går det knappast att åka någon annanstans i närheten på sydlig vindriktning. Det regnade när vi åkte (är man förvånad?…) men väl nere i Torkel sken solen som aldrig förr. Perfekt vind, 8 m/s skulle jag gissa på, varmt och skönt och en massa människor. Fick bekanta mig mer med Pauls syster som är supertrevlig, hans föräldrar som även de är oerhört trevliga och hans kompis som för övrigt är bland de bästa på freestyle i hela Sverige! Jag åkte ut och helt plötsligt förstod jag, jag kunde, ta höjd!! Detta var den bästa gången någonsin, visst ramlade jag ibland och så, men jag hade kontroll, jag förstod hur man stannade snabbt, hur man kontrollerade farten och jag kunde ta mig tillbaka från den punkt jag började ifrån! Åt middag på stenpiren med familjen Wennerholm och jag bara njöt. 3 timmars åkning blev det kanske. Mamma hade försökt ringa sex gånger när jag kom upp… ohps! Det enda dåliga på denna dag var väl avslutningen, jag var så enormt trött i slutet och dessutom torr i munnen som en öken, då jag efter många minuters kamp med att relauncha kiten äntligen lyckades. Men då var jag långt inne i viken och jag orkade inte bara ta mig upp. Så det blev fjärde gången gillt att gå in mot kanten, använda QR och packa ihop. Råkade fastna lite på taggtråden som finns där så jag ber till gudarna att det inte blev någon rispa! Såg inget men jag får kolla nogare idag… hemma fick jag sedan stå och ta bort tång i en halvtimma, och då hade jag ändå åkt normalt och inte vart med kiten i vattnet i kanterna! Det är verkligen som klister, usch! Men jag är verkligen supernöjd med dagen!

Nu när jag skriver detta sitter jag på jobbet, tråkigt när det är så fint ute… dessutom får jag ont i nacken av att stirra på en skärm hela dagarna…. hoppas det blir vind snart!

Annonser

kite, blogg, kiteblogg, Julia Hallén, surfa

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s