Kitemoment i ett somrigt Sverige

Jag vet och jag ber om ursäkt. Min förmåga att uppdatera bloggen på senaste tiden ligger under all kritik. Men betyder detta att jag legat död någonstans i ett hörn eller legat och gråtit över min oförmåga? Nej, levat har jag gjort och kiteat har jag med (men lite lat har jag allt varit, det mår jag erkänna).

Så vad har egentligen hänt sen jag införskaffade mig förarintyget och inledde min kitesäsong?

– Jag har varit i Draget för första gången.

20130526_140433 20130526_140308

En superhärlig spot med stabil vind och fina omgivningar! Var rädd att  den nordöstliga vinden skulle göra det byigt, så jag blev riktigt glatt överrad när det visade sig vara motsatsen. Jag fann ännu en fördel med att spoten befinner sig där den är då vattnet blir väldigt platt när vinden rör sig över land. Det perfekta vattendjupet gjorde inte saken sämre.

Tränade på mina backrolls och fick till det ganska bra. Satte hoppen men fick lite hjärnsläpp när det gällde bommen – för åt vilken håll skall jag snurra på den för att få den tillbaka rätt igen?

– Drog till Björkäng för att lära pojkvännen att kitesurfa.

20130616_155907

Prognosen hade visat på god vind, runt 10 m/s. Kanske lite väl mycket vind för att lära sig åka i, men hellre för mycket vind än för lite tänkte jag. (”Kan folk lära sig att kitesurfa i Sydafrika där det blåser 20 m/s så kan man väl lära sig det här i 10”) När vi kom ner blåste det på riktigt ordentligt, kanske runt 14-15 m/s. Folk åkte runt med drakar runt 7-9 kvm, men jag tänkte att vi i alla fall kunde testa lite. Efter att ha gått igenom grunderna ordenligt launchade jag och vi gick ut i vattnet. Tyvärr blev det inte mycket teststyrning av draken för Carls skull, eftersom vinden envisades med att öka ännu mer. Till sist blåste det så mycket så att jag själv började känna mig lite osäker, men jag tänkte att jag skulle ta mig en lite åktur innan vi helt gav upp.

På med brädan, åk iväg och pang – ösregn. Molnen lurade som svarta tvättsvampar vid horisonten och under en bråkdels sekund kändes det som att vattnet stod helt stilla. Pang – åska, och Pang – total storm.

oceanblixtrakVisst är det intressant ibland när det blåser så mycket att det känns som att allt står stilla. Känslan av att åka bland dessa pepprande vattendroppar och med åskan i bakgrunden gör att allt känns så lugnt. Nu var dock inte ”stormen” lika dramatisk som den bild som är häröver, men den illustrerar ändå själva känslan ganska bra. Gissar att det blev en åkning för min del på kanske cirka 4 minuter – sedan åkte jag in med blixtarna i ryggen. Precis när jag plockat ner kiten så ökade vinden mot alla odds ännu mer, och de personer som fortfarande befann sig på vattnet hade problem med att till och med få ner sina kites, vinden höll dem uppe i luften med sitt starka grepp.

Trots en lite dramatisk start på Carls kitekarriär så hoppas jag att det inte avskräckte allt för mycket. Med tanke på vara glada miner på bilden lite högre upp (precis när vi packat in sakerna i bilen igen) så tror jag inte att det var allt för farligt!

– Haft en rolig kitesession med Alice i Rågelund

20130629_15234920130629_152359 20130629_152422

En härlig dag i vårt älskade Rågelund, go känsla på vattnet, klurade ut åt vilken håll jag skulle snurra på bommen efter att ha gjort backrollen, ”åker jag åt höger håll skall bommen skickas åt höger håll med!”

När vi åkte ned var regnet i luften och knappt inga kitare ute, men efter ett tag öppnade himlen sig och solen strålade på våra fortfarande försommarbleka ansikten (hm, kanske inte Alice då som fortfarande är brun som en pepparkaka efter SA). Eftersom jag precis råkat sträcka baksida lår tre gånger de senaste tre veckorna tillbaka, passade jag dessutom på att sträcka det en gång till. Det är ju så underbart kul att sträcka samma muskel gång på gång! Öh, kanske inte…

– Drog ännu en gång till Björkäng för kiteskola!

20130716_174638 20130716_174649Omgång nummer 2. Denna gång blev inte kiteträningen fulländad nu heller då vinden var för svag. En jättehärlig sommardag och lagom vind precis när vi gick ut i vattnet. Tyvärr blåste det så lite så att kiten till sist blev omöjlig att launcha, så lite småirriterade vände vi tillbaka till stranden. Stackars Carl, jag vill ju visa honom hur enormt härlig denna sport är och så skall vinden vara på sitt grinigaste humör. Nåja, det är en del av denna värld, och en stor del av charmen. Vinden kan man inte tämja, hur gärna man än vill.

Solen värmde dock gott så det blev en fin dag vid havet ändå. Men nu längtar jag galet mycket efter vindens återkomst igen! Har lite dåligt samvete för att det blivit så lite åkt på sistone, mitt hjärta klappar ju så hårt för detta. Men nu skall det bli ändring på detta!

 

Annonser

kite, blogg, kiteblogg, Julia Hallén, surfa

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s