Öppet brev till Torkelstorp och Rågelund

Kära Torkelstorp och Rågelund,

Tack för senast, det var kul att träffa er igen, har gått alldeles för lång tid nu. 

Jag är så glad att jag bor på behörigt avstånd från er, även fast ni ibland kan vara lite luriga så håller ni ändå alltid håller era löften, och levererar gör ni alltid. Fast jag måste be er att bättre på solkontinuiteten, den är under all kritik. 

Gör er redo för att bli våldgästade snart igen, för att jag tror inte jag kan hålla mig borta från er så lång tid igen. 

Vi ses snart igen!

Med Vindiga Hälsningar

Julia

IMG_3766

Torkelstorp var dock på ganska gott humör när jag hälsade på, det var en solig söndag med mycket vind och jag och Carl var ännu ute en gång för en kitelektion. Lade större tiden av denna session på vidareutbildning för pojkvännen, men gav mig sedan ut själv en stund.

Vilken känsla! Det är sådana här dagar man inser varför man gör detta, energin fanns där så naturligt i benen, hoppen blev höga och fina, backrollen satt där den skulle, och lyckokänslorna bara rusar över en. Då lever man, då är man lycklig. Kom då att tänka på att ingen har tagit kort på mig när jag kiteat ordentligt sedan 2011, och jag tänkte vilken perfekt dag det skulle ha varit för det. Dock blev det ingen foton alls, men jag lovade mig dyrt och heligt att snart få lite bildbevis på min utveckling, dock blev den fototagningen lagom bra…

Fotona nedan (och ovan) är tagna från Rågelund härom veckan. Självklart ösregnade det hela dagen, från den stund jag vandrade ner till launchytan, tills dess att jag var hemma igen. Körde en sista gång på min sommardräkt, och testade även utan skor och handskar (antagligen sista gången för detta, då tånaglarna blev onaturligt blåa, och fingrar kändes ovanligt stela). Dock måste jag ännu en gång intyga hur FANTASTISKT det är att jag inte frös! Även fast man blev lite stel om de icke-våtdräktsbeklädda hudområdena, så frös jag inte en sekund. Kom nu ihåg att det blåste över 10 m/s, är slutet av september, plus att det ösregnar. Och jag som brukar sitta med fingervantar på jobbet för att de annars blir förlamande av kyla. Back to business, eftersom jag lovat mig själv att tvinga någon att ta foton när jag kiteade, så skrek jag till när det äntligen blev några sekunders regnuppehåll för att låta Carl föreviga detta ögonblick. Eftersom det var regnuppehåll i ungefär en minut, så blev åktiden inte speciellt lång och min utveckling kan man väl säga… inte syns någonstans alls (skyller på att det var 15 cm vattendjup under mig samt att det gick jättedåligt att åka den dagen…). Men nedan ser ni i alla fall resultatet av denna minuts photo shoot!

IMG_3785IMG_3761IMG_3773IMG_3786 - kopiaIMG_3762IMG_3790IMG_3755IMG_3788

Men som vanligt går det inte att vara missnöjd över en kitesession, alltid lika härligt att vara ute! Ska försöka få till en riktig fotosession snart igen när solen skiner också.

Dock ser prognosen för följande vecka lite tveksam ut… Men det är bara att hoppas att den förändras!

vindprognos

Annonser

kite, blogg, kiteblogg, Julia Hallén, surfa

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s