Framme!

Befinner mig sittandes i campet på Modisa, luften är varm, fåglar kvittrar, insekter surrar i buskarna. Det tog ett tag att komma it hit, efter att ha varit på Okavango River Lodge för en natt (där jag mötte 5 andra personer som också skulle till Modisa! Var för övrigt väldigt mycket myggor där så jag bombaderade min kropp med insektsmedel och har med tur har jag inte fått några bett ), så hämtade Alex upp oss och förde oss på en 5 timmar lång bilresa söderut. Satt helt fascinerad hela resan, alla människor, alla djur, allt var så annorlunda. Jag kan nu informera er om att det ni framförallt ska akta er för på de Botswanska vägarna är vilda kor, åsnor och hästar, de befinner sig verkligen över allt. Och kanske kvinnor i färgglada klänningar som sitter och liftar längst vägen.

IMG_3869 (800x533)

Efter 3 timmars körning så kom vi till en liten sandväg, ni vet en sådan där man ibland kan köra förbi när man är utomlands och undra ”Är det verkligen någon som någonsin kör här?”. Svaret på det är ja, även fast det antagligen inte är speciellt ofta (som i det här fallet). Vi möttes av ungefär 15 grindar och färdades i cirka 90 km/h på denna lilla fjuttväg (skumpigt minst sagt!). Många kor hälsade oss välkomna där de stod och vilade sig i solen!  Och till sist – efter 2 timmar –  vi var framme!

IMG_3874 (800x533)

Första dagen visade sig ha många överraskningar, vi släppte ut en giftig orm i det fria (som tidigare slingrat runt på lodgen som ligger i närheten), vi möttes av en liten sköldpadda som vandrade in på vårt camp. Vi fick även följa med Valentine ner till Sirga, lejonhonan han och Mikkel har fött upp, och se på när han matade henne.

IMG_3984 (800x533) (800x533) IMG_3983 (800x533) (2)

image
image

Ja herre gud, Sirga är en berättelse för sig. Utstött av sin mamma, bara några dagar gammal, så bestämde sig Valentin och Mikkel för att rädda henne. Valentin sov ute med Sira varje natt, gick upp flera gånger om natten för att mata henne och senare uppfostrade henne till att bli det lejon hon är idag. Jag tycker att de har en väldigt bra filosofi här gällande lejonen, ingen får på något sätt röra eller interagera med Sirga, utan det är bara Valentin och eventuellt Mikkel som är med henne. Och denna kärlek, jag har inte nog med ord för att förklara det, men på det sätt som Sirga hoppar upp och kramar Val, stryker sin svans, leker med hans ben, är verkligen ren kärlek. Sirga är stor, hon skulle lät kunna döda alla oss här på campet. Men med Val så är det inga klor ute, inga tänder, utan bara kärleksfullt lekfulla handlingar.

Efter en god middag klev jag in i mitt tält tillsammans med min skottska tältkompis, och jag somnade med lejonryt i bakgrunden.

Nästa morgon gick vi upp klockan 05:30 för att följa med på en ”lion walk” med Val och Sirga. Vi satt i en öppen bil och körde sakta efter dem där de gick tillsammans. Det är väldigt mycket buskar här i Kalahari under sommarmånaderna så det är svårt att se några djur, men Sirga fick syn på en antilop som hon jagade, tyvärr (eller hur man vill se det) så hann antilopen iväg. Det läskigaste ögonblicket under morgonturen var när Sirga hoppade upp i ett träd precis bredvid vår bil och tittade på oss som att vi var godis. Val är en sak, vi andra är mat för henne. Men en sak är i alla fall säkert, Kalahari under morgontimmarna är en upplevelse för sig.

IMG_3878 (800x533) IMG_3882 (800x533) IMG_3898 (800x533) IMG_3902 (800x533) IMG_3905 (800x534) IMG_3908 (800x534) IMG_3910 (800x533) IMG_3912 (533x800) IMG_3916 (800x533) IMG_3920 (800x533) IMG_3922 (800x534) (2) IMG_3923 (800x533) (800x533) IMG_3938 (533x800) (533x800) IMG_3930 (800x533) (2) IMG_3944 (800x533) (2)

Frukost väntade oss när vi var tillbaka, och sedan var det dags för lite byggande. Efter mycket skruvande fick vi till sist ihop det sista stycket av ett staket som omger campet. Hurra för oss! Kroppsarbete är underskattat! Till sist tog dock värmen överhand och vi var tvugna att ta en paus.

Dagen fortsatte med en liten bush walk där vi gick runt och tittade på olika träd och försökte lära oss namnen på dem (jag måste tyvärr säga att de latinska namnen inte hamnade i min minnesbank, dock några av de engelska översättningarna). En av de som jobbar här är ursprungligen en bushman, så han visade oss en buske som hade ätbara rötter. Rötterna grävdes upp och vi fick smaka på det, riktigt gott faktiskt!

IMG_3957 (800x533) (2)Jag och den vackra roten

IMG_3960 (800x533) (2)

 

Khristine och hennes nya kompis

IMG_3948 (533x800) (2)

Vi passade även på att spela lite volleyboll, vilket är min bästa gren! Eller…? Nej, jag är totalt värdelös men det var kul ändå!
IMG_3967 (800x533) (2)

En middag senare så begav vi oss mot lejonen (lejon som kommit in på bönders områden här i närheten och istället för att dödats placerats in i stora inhängnader). Den långsiktiga planen är att släppa ut en del av dessa ljon, men tyvärr kan man inte släppa ut alla på grund av olika anledningar, vi kommer senare att undervisas djupare in i lejonproblematiken i Botswana. Vi plockade på oss några öl och cider, och satte oss vid inhängnaderna. Jag vet inte hur länge vi satt där, kanske 45 minuter, alla helt tysta och utan att röra sig. Solen gick sakta ner och till sist – rytanderna! Wow, detta var verkligen helt fantastiskt. Detta ljud kan inte beskrivas, så otroligt djupt, så insensivt, så starkt. Rakt framför oss satt alltså lejonen och röt. Efter några minuter slutade de och vi började vandra tillbaka till vårt camp.
IMG_3970 (800x533) (2)

Nu kanske du tror att vår dag slutar här, men då kan jag lugnt säga nej. Solen går ner väldigt snabbt här och det blir mörkt på några minuter. Det var några kilometer till campet och bara hade några få hade med sig ficklampor. Vi gick fort och jag skannade av varje steg för att inte trampa på något olämpligt, till exempel en orm. Det blev mörkare och mörkare och efter ett tag hörde vi ett ljud, sedan några till, och sedan några fler. Mitt hjärta dunkade fort, vi befinner oss mitt ute i vildmarken med bara flipflops och knappt något ljus. Till sist sade Mikkel till oss att vara helt tysta och stänga av ficklamporna. Vi var omgivna av djur nu. Det verkade vara en flock av blue wilderbeasts (kan tyvärr inte det svenska namnet men det är en typ av gnu) som rörde sig runt oss. Stjärnhimlen och månen var nu vår enda ljuskälla, detta måste jag dock intyga är fantastiskt. Man ser ungefär 3 gånger så mycket stjärnor här gämnfört med hemma. Till sist bad han oss att sätta oss ner och avvakta tills de hade gått iväg, så där satt vi mitt ute i ingenstans. Jag måste erkänna att jag var ganska rädd, fast nu i efterhand så var det en otrolig upplevelse. Till sist hade de försvunnit (nästan i alla fall) och vi kunde fortsätta mot vårt camp. Väl framme väntade en lägereld och där satt vi under kvällens sista timmar, pratandes om dagens händelser.
IMG_3973 (800x533) (2)

 

Och här sitter jag nu, under dagens siesta, och skriver. Under morgonen så grävde jag lite hål (som senare skall användas för vattenledning) och sedan hade vi ett quiz och en liten tävling. Vårt lag vann, yeay! Vi hittade även en liten kompis som stod och dansade:

IMG_3980 (800x534) (2)

Senare ska vi antagligen mata lejonen och eventuellt åka till ett vattenhål, återkommer om det senare.  Men jag har det rätt så bra här så ni behöver inte oroa er 😉

Annonser

kite, blogg, kiteblogg, Julia Hallén, surfa

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s