Ett långt inlägg för några händelserika dagar

Värmen börjar kännas av på allvar nu, har ingen termometer att mäta med men jag gissar att den är över 35 grader i skuggan dagstiden. Vad den är i solen ska vi inte ens prata om, låt oss bara säga att jag föredrar skuggan. Och min vattenkonsumtion har nog stigit från 2 glas vatten om dagen i Sverige till ungefär 5-6 liter, jag dricker nog (utan att skoja) en klunk vatten varannan minut.
IMG_4157 (800x533)

På söndagskvällen blev det alltså vattenhål och där fick vi för första gången se lite djur! En grupp wilderbeasts kom och drack lite vatten tillsammans med sina ungar, men eftersom halva gruppen av oss volontärer unnade sig vid poolen istället (och på det sättet skapade en del oväsen…) så ville inga andra djur komma fram. Det bestämdes istället att vi nästa morgon skulle stiga upp tidigt, runt 5-snåret, och sätta oss helt knäpptysta så att kanske till och med en gepard skulle våga sig fram..?

Sagt och gjort, vi kom fram till vattenhålet tidigt, satte oss i några sköna stolar uppe i lodgen (som för övrigt var helt tom på gäster) och sedan väntade vi, knäpptysta. Efter några minuter kom en wilderbeast fram och rullade sig lite gott i vattenbrynet, ett tag senare sprng några antiloper förbi. Det var dock inte fullproppat av djur precis, de första två timmarna var det bara dessa djur vi såg, plus en till flock av wilderbeasts, några Jackals och ett vildsvin. De sista 2 timmarna vi satt där var det helt dött och det var med glädje Mikkel plockade upp oss. Det hade dock varit några härliga timmar, nästan meditativt, då vi inte sa ett endaste ord under dessa timmar. Helt tyst, förutom fåglarnas kvitter och vindens svajande.
IMG_4177 (800x533) IMG_4189 (800x533) IMG_4182 (800x533) IMG_4181 (800x536) IMG_4180 (800x533)

Dagen fortsatte med lite grävande, jag kan meddela er att sand i kombination med solkräm inte är en så bra kombination om man vill känna sig fräsch, men efter en uppfräschande dusch så var det istället dags att träffa de nya människorna som anlände till campet. Det var 5 nya personer, alla jättetrevliga, men man känner av att vi är alldeles för många nu. Vi är totalt 18 volontärer nu, och i en bil får det endast plats 8. Detta betyder att när vi varje gång gör något (hunting, game drive, hämta ved) så kan inte alla följa med utan bara några stycken. Inget att göra åt, men helt ärligt så bör det absolut högst vara runt 12 stycken volontärer här… Men jag får göra det bästa av situationen, förhoppningsvis blir vi mindra i nästa vecka.

Jack, guiden här, hade varit borta i hela förra veckan men nu hade även han ankommit, så när solen inte stod så högt upp på himlen längre begav vi oss ut på en bush walk! Jack visade oss lite olika spår och vilka djur de tillhörde, berättade om buskars egenskaper och efter en stund stod vi öga mot öga med en flock wilderbeasts, kanske 50 meter ifrån. De stirrande på oss och frustade, och med hjärta snabbades på när jag såg att de hade ungar med sig. De såg inte glada ut. Jag blickade snabbt runt för att se om jag kunde hitta något träd att klättra upp ifall mot all förmodan skulle anfalla (arga mammor ni vet), men då allt jag såg var buskar insåg jag att denna flyktväg inte existerade. Vi närmade oss långsamt och till sist sprang de iväg. I och med denna upplevelse insåg jag att ”nära-döden-upplevelser” (även fast denna egentligen inte var särskilt farlig alls) är de ögonblick som faktiskt är de mest önsk- och minnesvärda. Fantastiskt häftigt att kunna stå på marken och blicka in i ett vilt djurs ögon. Jack förklarade efteråt varför djuren hade agerat som de gjorde, och om de olika zoner de har, där de agerat olika beroende på hur nära vi är.

IMG_4194 (800x535) IMG_4200 (800x533) IMG_4205 (800x533)

Vi fortsatte med en avslutande brasa och sov gott hela natten (förutom under den stund när alla i campet vaknade upp av ett skrik a la ”jag-håller-på-att-dö”. Till slut kom vi fram till att det måste ha varit ett djur av något slag som frambringade detta läte, då ingen ville ge sig till känna ha utropat skriket).

Nästa morgon var det dags för att ta på arbetskläderna igen, här skulle det byggas tak! Efter några timmars jobbande så frågade Val om några av oss ville följa med och plocka upp en död ko som skulle ges till lejonen – självklart var jag på! Det visade sig vara en ko på en av de närliggande bondgårdarna som hade dött under natten, och vi fick det hedersvärda uppdraget att försöka få in kon i bilen (lägg då till märke att bilen var fullproppad av människor när vi började åka – nu skulle det få plats en död ko också). Med samlade krafter fick vi på något sätt in kon (med halva kroppen fortfarande utanför bilen), och med folk hållklamprandes lite var stans på bilen så åkte vi tillbaka till lejonen. Här börjar den roliga biten – planen var att åka in till lejonen med kon i bilen, med oss i bilen (!), och sedan släppa kon vid order. Vi öppnade portarna, körde in i inhängnaden, ökade farten så att lejonen började att jaga kon och sedan – poff! Jag kan lova er att vi stängde dörrarna fort, för lejonen såg minst sagt hungriga ut.
image

När vi kom tillbaka var det dags för lunch, och dagen fortsatte med en lektion med Val. Han berättade lite översiktligt om Botswana och dess djurliv, om dess ekologi och hur mycket som har förändrats. Jag kan inte med ord beskriva hur intressant det var, orkar inte dra allt här nu, men man kan väl säga att vi västerlänningar står i största skuld till minskningen av lejonen (och allt annat djurliv). Och då pratar jag inte om jakt, inte alls faktiskt, utan om vår köttkonsumtion och ibland väldigt dumma sätt att lösa problem på.

Onsdagen var också en väldigt intressant dag, vi gick upp tidigt för att påbörja en 3 timmar lång bushwalk, tittade på lite spår, fick syn på en oryx, pratade om djurs beteenden. Eftersom vi gick ut så tidigt så var temperaturen relativ behaglig, men den steg oroväckande när vi kom tillbaka. Vi åkte sedan ut till lejonen för att slakta och mata lejonen med de wilderbeasts som jagats tidigare på dagen, och jag började känna mig lite snurrig, orkade knappt ställa mig upp. På vägen tillbaka till campet föreslog Jack att vi skulle mata några domesticerade hundar hos en närliggande bondgård med de köttbitar som blivit över, så sagt och gjort körde vi dit. Jag började att få huvudvärk och kände mig allmänt hängig, och kunde inte riktigt uppskatta ögonblicket.

IMG_4206 (800x533) IMG_4209 (800x533) IMG_4216 (800x533) IMG_4219 (800x533) IMG_4224 (800x533) IMG_4226 (800x533) IMG_4229 (800x533) IMG_4235 (800x533) IMG_4243 (800x534) IMG_4251 (800x534) IMG_4257 (800x534) IMG_4267 (800x533)

När vi till sist kom tillbaka hem så lade jag mig raklång på en bänk och somnade. Tror att solen tog riktigt hårt på mig den dagen, även fast jag druckit mängder av vatten så hade jag varit ute i solen många timmar, med höga temperaturer, och jag gissar att kroppen någon gång säger nej. Mådde bättre först framåt kvällen när det var svalare igen och jag vilat hela eftermiddagen. Först då hade jag orken att ha ett riktigt samtal med någon person igen.

Mådde mycket bättre nästa morgon då jag lagt mig tidigt och dessutom fått lite sovmorgon (till klockan 8, yeay!), och denna dag så fick vi faktiskt ännu en lektion av Val, denna gången om commercial hunting och dess konsekvenser. Faktum är att den kommersiella jakten faktiskt inte är speciellt dålig, eftersom folk vill skjuta djur så måste det finnas djur att skjuta, och då håller människorna i området (de som tjänar på jakten) uppe djurbeståndet. Är inte jakt tillåtet så omvandlas många av dessa områden istället till bondgårdar med folk – och dessa folk vill inte att deras kor skall dödas av lejon, därför dödas alla de lejon, leoparder, geparder, elefanter, och alla andra djur som orsakar skada på deras område. Den kommersiella jakten förbjöds i Botswana 2001, och sedan dess har djurlivet minskat avsevärt. Hemma sondmatas man med uppgifter om hur jakt skadar afrikas djurliv och att den bör förbjudas, men efter detta förstår jag att allt faktiskt inte är helt svart på vitt.

Efter lite vila åkte vi ut på en game drive och avslutade med en solnedgång, magiskt! Djuren höll sig borta under de första timmarna, men när solen började gå ner uppenbarade de sig en efter en och vi fick se både zebra, giraffe, kudus, impalas, wilderbeasts och lite andra typer. Bästa sättet att avsluta dagen på!

IMG_4303 (800x533) IMG_4290 (800x536) IMG_4287 (535x800) IMG_4283 (800x533) IMG_4274 (800x534)
imageimageimageimageimage

IMG_4314

imageimageIdag har vi grävt och städat lite på landningsbanan som finns här i närheten (för lodgens gäster) och nu är det vilotime. Hoppas ni alla där hemma (och borta för den delen) har det helt underbart, hej från mig så länge!

Annonser

En reaktion till “Ett långt inlägg för några händelserika dagar

  1. Hej Julia! Vad spännande att höra om dina äventyr, hade gärna varit med dig! Drick mycket vatten och försök att inte bli uppäten, så ses vi snart. Kramar Ann

kite, blogg, kiteblogg, Julia Hallén, surfa

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s