Matlagningskurser och färgglada fiskar

Befinner mig i en minivan påväg till Bangkok. Snart väntar Vietnam, men innan dess ska vi alltså ta oss till den thailändska huvudstaden, spendera en dag där, och sedan ta flyget vidare. Jag älskar verkligen att färdas, se landskapet runt omkring mig ändras, känna hur jag är påväg mot nya erfarenheter. Jag tror nästan att de bästa stunderna i Botswana var när jag satt uppe på bilens tak, fortfarande mörkt och lite kyligt i den tidiga morgontimmen, påväg bort mot soluppgången. Att känna vinden i ansikten i den stunden var som ett löfte om dagens möjligheter, jag var påväg framåt, både rent fysiskt men samtidigt mentalt. Borde börja göra det samma hemma i Sverige (så länge inte regn eller andra otrevliga väderomslag stoppar synen av solens uppgång)!

Dagen efter att vi kommit till vårt nya hem på Koh Lanta spenderade vi i stillhet, men dagen efter det var det äntligen dags för lite aktiviteter! Hela förmiddagen spenderade vi olika bokningsaktiviteter – boka minivanfärd till Bangkok, snorklingsutflykt på Lanta, boende i Bangkok, samt flyg till Hanoi. Eftersom varken internet eller våra kontokort ville vara med på noterna tog detta några timmar (blev en del frustrerande miner när vi gjorde om allt för femtioelfte gången, men till sist lyckades vi i alla fall!)…

Koh Lanta i skymning

IMG_5253 (800x533) IMG_5252 (800x533)

När detta var klart hade jag tid för en halvtimmas slappande (med bok och en bananshake) innan jag skulle ta mig till Lanta Thai Cookery School (!). Äntligen dags för mig att lära mig laga lite mat. Eftersom de andra inte var sugna/ville spara pengar så åkte jag dit själv, och gissa hur många andra som var där? Inga! Men visst överlevde jag för det, den thailändska kvinnan som ägde stället började med en genomgång av de olika basvarorna man använder i thaimat, sedan satte vi igång att göra fyra olika rätter; Cocunut soap with chicken, Hot Basil with seafood, Red Curry chicken, och Fried banana with hunny. Förstår nu varför det går så himla fort att få thaimat när man beställer det, det är enkel matematik, det går nämligen brutalt fort att göra maten! Nu gjorde vi verkligen allt från grunden, använda bara färska råvaror och använde inga genvägar (något som restaurangerna däremot brukar göra, till exempel att använda färdiga mixer). Den största delen av tiden går åt till att hacka grönsakerna och örterna, sedan går såsen att tillaga på några ytterst få minuter, och i själva grytan spenderar bara maten någon minut! Snabbt, enkelt och nyttigt, kanske den typen av mat jag ska börja göra när jag flyttar hemifrån?

Uppladdningen

IMG_5255 (800x533)

På matlagningsskolan (notera att jag faktiskt har lagat de rätterna som är på bilderna, trodde ni inte va!)

IMG_5256 (800x533) IMG_5257 (800x533) IMG_5260 (800x533) IMG_5261 (800x533)

Kursen tog dock inte alls så lång tid som de lovade (5,5 timmars kurs var i verkligheten drygt 2,5), så det kändes ganska snopet att åka tillbaka redan så tidigt. Går det så fort så borde de väl passa på att lära mig andra saker? Då tror jag att den andra matskolan som ligger här på ön, Time for Lime, är bättre, även fast det kostar mer pengar där.

På kvällen tog vi oss in till Saladan – största ”stan” på Koh Lanta (som egentligen bara är ett litet samhälle med lite butiker, stånd och restauranger och )det visade sig bli en riktig svensk afton, först hittade vi svenskt lösgodis (hurra!) och sedan hittade vi en riktigt trevlig restaurang där jag bara blev tvungen att beställa ”Swedish meatballs with mashed potato and lingonberries.” Fortfarande mätt efter dagens thaimatslagande väcktes aptiten igen när jag fick se dessa bokstäver, så otroligt gott med lite variation från all thaimat, pizza och pasta!

IMG_5262 (800x533) IMG_5263 (800x533) IMG_5265 (800x533)

Mitt i all uppståndelse så gjorde jag även en liten galen grej – jag köpte en ny telefon! Och inte vilken telefon som helst, utan en iPhone 5S för det för-bra-för-att-vara-sant-priset 1500 SEK. Självklart var det även för bra för att vara sant, för att mobilen är en kopia. Efter lite snokande kom vi fram till att den ser exakt ut som en iPhone, men använder sig istället av programvaran Android och har sämre kamera och högtalare. Blev helt deprimerad när jag försökte ladda ner Spotify men stoppas av orden ”This item is not availible in your country”, samma sak gäller alla andra svenska appar såsom Nordea och Västtrafik, och det verkar inte som att jag kan ladda ner ner dessa förrän jag är tillbaka på svensk mark (eller om jag lyckas roota den innan dess). Så nu har jag alltså en ny telefon som visserligen fungerar men som saknar musik, vet inte riktigt hur jag ska överleva detta på alla längre färder?

Men det löser sig nog tids nog. Om någon undrar varför jag inte varit i kontakt med någon hemma nu på väldigt länge så har det alltså varit en kombination av att alla mina pengar på telefonen är slut (både thainumret och svenska), att min internetmobil har dött, samt att internet inte har räckt in till vårt rum så jag har inte kunnat använda datorn. Kom även på att jag måste köpa nytt simkort till min iPhone-wannabe också, Apple har ju självklart designat dem så att inga vanliga micro-SIM ska kunna passa, utan nu krävs nano-SIM!

Nästa morgon var det utflyktsdags, nu skulle vi ut och snorkla! En speedboat tog oss till en första ö där vi fick spana in havets botten, därefter åkte vi vidare till Koh Mook och Emerald cave, en grotta som leder ut till en gömd lagun! Detta var riktigt kul, alla simma in i grottan på ett led tills allt ljus försvunnit (man såg bokstavligen talat inte vad som var upp eller ned), sedan skymtades ett ljus på andra sidan och vi kom ut på en liten strand. Höga berg omringade den lilla lagunen, jag kan bara tänka mig hur fantastiskt det måste ha varit för de första människorna att upptäcka detta. Nästan som i en saga. Jag är glad att vi kom med speed-boat, för precis när vi kom tillbaka till båten anlände de lite långsammare båtarna, och självklart kommer ett stort lass av kineser. Detta är ett ytterst märkligt fenomen, man ser nästan aldrig en kines på en strand, en vanlig resturang eller på ett hotell, men plötsligt så dyker en båt upp med 100 flytvästbeklädda skrikandes kineser. Inga kan simma och alla håller ihop i den störa gruppen, ingen avvikelse! Finns inte heller några andra nationaliteter på deras båtar, det är alltid och endast kineser, så man börjar undra var de annars håller hus? Var bor de och var äter de? Reser alla 100 tillsammans i en grupp?

Nästa stopp var vid Koh Kradan där vi åt lunch, solade och badade, och sedan kom vi till vårt sista snorklingsstopp. Detta stället var betydligt bättre än de första, både clownfiskar, blåsfiskar och en massa andra färgglada som jag inte kan namnet på simmade orädda runt oss. Kvällen spenderades sedan i avslappningens tecken.IMG_5268 (800x533) IMG_5271 (800x533) IMG_5277 (800x533) IMG_5274 (800x533) IMG_5273 (800x533)

Har dessutom fått en massa mysiga bett på mina ben (oidentifierbar insekt), ser ungefär lika äckligt ut som det är.

IMG_5266 (800x534)

Och nu är vi alltså här, i minivanen, godiset är uppätet och vi skumpar upp och ner i takt med vägens buckligheter (och förarens omkörningar!). Nu är det dags för en tupplur!

Annonser

kite, blogg, kiteblogg, Julia Hallén, surfa

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s