Ljuvliga Vietnam

Det dröjde inte många sekunder efter att vi kommit ut från flygplatsen i Hanoi, satt oss i en taxi, och tittat ut i det regniga landskapet, förrän vi utbrast: ”Jag tror redan jag gillar Vietnam”. Luften var knappt 15 grader, bilarna omkring oss smutsgråa av all den lera regnet skapat, och längst vägen satt folk i kornformiga hattar och arbetade i risfälten. Det kändes så rätt på något sätt.

Vår föregående dag i Thailand hade gått i shoppingens tecken, en tur till en lokal marknad, en sväng till ett modernt varuhus, och till sist en runda i shoppingkvarterets gullegris MBK. Finns inte så mycket annat att göra i Bangkok än att shoppa, och med tanke på att det fortfarande är oroligheter där bestämde vi oss för att vara på den säkra sidan och bara besöka dessa ställen. Gjorde dock några bra inköp – ett par converse, en ny regnjacka, ett telefonskal och ett par hörlurar. Alla saker välbehövliga! På eftermiddagen åkte vi tillbaka till vårt hotell som låg på granngatan till Khao San Road, avnjöt vi en härlig middag, drack drinkar, pratade om allt från himmel till jord, sedan rörde vi oss bort mot själva Khao San Road-gatan där vi besökte några barer – riktigt kul kväll!

IMG_5280 (800x533)

På morgonen gick vi upp tidigt för att hinna ta en taxi till flygplatsen, allt  gick smidigt och bra tills dess att vi skulle checka in… Självklart hade vi glömt att skriva ut vår utresebiljett från Vietnam, och när vi väl stod och vägde vårt bagage fick vi veta att utan information om flygnummer, tider osv. Om vårt utgåene flyg så skulle vi få stanna kvar på Thailändsk mark. De hade inget wifi, så det blev att springa till ett internetcafé där vi kunde skriva ut uppgifterna. Som tur var hade vi kommit till flygplatsen i god tid så vi var aldrig nära att missa vårt flyg eller så, men det var helt klart ett stressmoment. Som plåster på såren (hon i disken tyckte nog lite synd om oss som faktiskt hade bokat utreseflyg men ändå fick utstå dessa prövningar), så fick vi VIP-biljetter genom transfern, en egen väg där vi inte behövde stå i någon kö för att få våra pass eller bagage kontrollerade, gött mos!

Flyget gick smidigt, och så även taxituren som jag skrev,  och när vi kom fram till hotellet kunde vi inte ha blivit bättre mottagna. Så fort vi gick över tröskeln till Hanoi Lucky Guesthouse 2 hördes ett klingande ”Hello!”, och en unga vietmetisk tjej vid namn Tam mötte oss. Snabbt tog de upp våra väskor till rummet, vi bjöds på kaffe och Tam lovade att hon skulle göra allt i sin makt för att hjälpa oss trivas i Hanoi. Vi gick upp för att se rummet, superfräscht, så för drygt 30 kronor per natt (inklusive frukost!!) kunde vi verkligen inte ha bott bättre.

På kvällen utrustades vi med karta och några tips om restauranger, och sakta rörde vi oss utmed Hanois gator. Trafiken här är lite speciell, bilarna och mopederna kommer hela tiden i en kontinuelig ström, utan hänsyn till trafikregler, och de stannar aldrig för människor. Detta innebar att varje gång man skulle korsa en gata fick man helt enkelt långsamt vandra ut, titta bestämt åt sitt mål, och helt enkelt hoppas att trafikanterna undvek en. Superläskigt till en början, men efter ett tag kändes det ganska naturligt att vandra ut bland dessa fordon runt omkring än. De var helt enkelt duktiga på att undvika att köra på en.

IMG_5281 (800x533)

Då Tam även passade på att markera ut alla saker man måste se när man är i Hanoi när hon gav oss kartan, så gick vi upp tidigt nästa dag för att utforska staden. Vi började med att gå till Hoi Chi Mingh-mausoleum (deras älskade döda ledare Ho Chi Minh balsamerade kropp finns), en tur som tog längre tid än vad vi först räknat med så vi missade insläppet (de stängde kön klockan 10:15, fråga mig ej varför), så istället gick vi in på Ho Chi Minh-museet. Jättetråkigt museum med i princip endast tavlor på en vinkande Ho Chi Minh framför en folkgrupp och en bildtext i stil med ”Ho Chi Minh visiting Hanoi Collage”. Men ändå kulturellt intressant så man verligen fick en känsla för hur mycket vietnemeserna vördnar sin avlidna ledare. Vi fortsatte sedan vår rundresa i stan med följande stopp:

  • Obligatorisk fikapaus
  • Temple of Literature
  • Lunch
  • Hoa Lo Prison (där fångarna suttit under fruktansvärda förhållanden)
  • Hoan Kiem Lake
  • En vända på hotellet
  • Nattmarknad
  • Middag (nästan helt möjligt att hitta restauranger i Hanoi konstigt nog, men till sist lyckades vi!)

IMG_5284 (800x533) IMG_5286 (800x533) IMG_5288 (800x533) IMG_5290 (800x533) IMG_5292 (800x532) IMG_5293 (800x533) IMG_5296 (800x533) IMG_5297 (800x533) IMG_5298 (800x533) IMG_5299 (800x533) IMG_5302 (800x533) IMG_5304 (800x533) IMG_5311 (800x533) IMG_5312 (800x533) IMG_5315 (800x533) IMG_5317 (800x533) IMG_5318 (800x533) IMG_5323 (533x800)

Nästa morgon var vi fortsatt kulturella och gjorde först en runda på Womens museum (där man bland annat kunde läsa om några riktiga kvinnliga krigshjältar – visste ni förresten at den vietmenesiska guerillan bestod av 40% kvinnor?), sedan åt vi den godaste lunchen någonsin (en kompisation av grillad anka i ljuvlig sås, fisk i sweet and sour-sås, grillade grönsaker och ris), och sedan avslutade vi med en sittning på Thang Long Water Puppet Theater. Vår plan hade först vart att stanna ytterligare en natt i Hanoi, och eventuellt även besöka Halong Bay, men det dåliga vädret gjorde att vi bokade nattåget istället. Så efter showen var det bara att hämta våra väskor, säga hej-då till Tam, och ta en taxi till tågstationen.

puppet-show-hanoi

Tågresan var en riktig upplevelse i sig, sovsätena var fullbokade så vi fick varsin sittplats istället. Tydligen är detta inte ett speciellt vanligt fenomen bland turister, så där satt vi med bara vietnameser. Det var lite smutsigt, sätena var inte speciellt sköna, och maten vi köpte var inte precis apptitretande, men det var ändå kul och helt klart genomlidbart för en natt. 17 timmar senare gick vi av på stationen i Danang, nu väntade Hoi An!

IMG_5325 (800x533) IMG_5328 (800x533) IMG_5329 (800x533)

Redan i Haoi hade vi blivit överraskade av levnadsstandarden i Vietnam, killarna och tjejorna såg ut att ha klivit rakt ut från ett modemagasin, såg nog inte en endaste ung människa som hade på sig fula kläder. Vi kände oss helt klart nedklädda i våra egna mjuka byxor och regnjackor. Lite samma känsla väcktes här i Hoi An, fast här var det inte kläderna vi reagerade på utan husen. Otroligt många fina välskötta hus, det kändes som att vi hade kommit till en lite ”lyxigare” ort. Hotellet vi hade bokat hette Hoi An Life Homestay, och det var precis som man kunde ana på namnet ett privat hushåll där de hyrde några rum. Otroligt gästvänliga människor, även här fick vi reda på att frukost ingick i priset, samt att vi gratis fick låna cyklar!

Hoi An town

Vi tog en promenad ner till stan, supermysigt med en massa gula hus, fina butiker med handgjorda varor, och allt med kinesiska influenser. Det största plusset var att gatorna endast fanns till för gång- och cykeltrafikanter, vilket gjorde det ytterst trivsamt. Vi vandrade runt i några timmar innan vi begav oss tillbaka, och på kvällen tog cyklarna oss ned igen och vi avnjöt middagen med en vy över tusentals lampor. Vi hade under dagen spanat in ett litet café där de sålde till synes utsökta bakelser, så det blev även ett litet besök där.

IMG_5332 (800x533) IMG_5333 (800x533) IMG_5336 (800x534) IMG_5339 (800x533) IMG_5340 (800x533) IMG_5341 (800x533) IMG_5346 (800x533)

Nästa morgon var det uppstigning tidigt, nu var det dags för utflykt! Vi åkte till tempelkomplexet My Son, vissa delar byggda så tidigt som 300-talet, när Champariket styrde under statsreligionen hinduism. Spännande att se, dock blev jag otroligt trött under dagen och när vi kom tillbaka kände jag mig nästan sjuk. När vi åkte in till stan igen på eftermiddagen kunde jag knappt röra mig utan att en sprängande huvudvärk skulle attackera min hjärna, så när de andra gick och spanade runt fick jag sätta mig på ett café, dricka kaffe och läsa en bok. Men jag gissar att värre saker har hänt här i världen.

IMG_5349 (800x533) IMG_5350 (510x800) IMG_5357 (533x800) IMG_5358 (800x533) IMG_5360 (800x533) IMG_5362 (800x533) IMG_5363 (800x533) IMG_5364 (800x533) IMG_5367 (800x533) IMG_5351 (800x533)

På kvällen gjorde vi en riktigt kul sak, vi åt middag med den vietnamesiska familjen vi bodde hos! De dukade upp flera sorters rätter, soppa, såser och ris, och vi blev bjudna på alltsammans, är det inte fantastiskt!? Min kamera slutade självklart att fungera just i det ögonblicket så jag har tyvärr inga bilder att visa, men jag  kan intyga att det var fantastiskt, både smakmässigt och rent mänskligt. Helt klart en av höjdpunkterna på resan.

Idag var vår sista dag i Hoi An, och för att utnyttja dagen till fulla lånade vi cyklarna igen. Vi trampade genom det behagliga landskapet bort mot stranden, och slappade sedan där i några timmar. Ett sista besök i staden på vägen tillbaka, och sedan var dags för vidare transport, denna gång nattbuss.

IMG_5370 (800x533)IMG_5373 (800x533)

Vi blev nästan helt stumma av förvåning när vi såg hur bussen såg ut, här hade man en egen ”säng” man skulle vistas i hela kvällen, natten och morgonen. Inga plats för förvaring alls, utan allt man hade med sig fick vistas i knät (jobbigt för mig som hade med mig datorn, kameran, vatten, lite mat, tröja, hörlurar, men med lite fantasi löser sig det mesta!). Gött nog har de även wifi, så här går det att underhålla sig utan problem. Nästa gång vi hörs befinner vi oss i Mui Ne, Vietnams kiteparadis!

IMG_5374 (533x800) IMG_5375 (800x533)

Annonser

kite, blogg, kiteblogg, Julia Hallén, surfa

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s