Grottor, hobbitar och utstickande tungor

Nya Zeeland kan vara det vackraste landet jag någonsin befunnit mig i, även fast det är 15 grader och regndroppar i luften. Men det är inte så konstigt, i Nya Zeeland allt nämligen tvärt om, vintern är nämligen påväg och ju längre söderut jag kommer destu kallare blir klimatet. Blir lite kaos i hjärnan på en nordbo som mig då. Dagarna här är intensiva, men fantastiskt roliga. Mina två första dagar i Auckland var väl dock inte mycket att skryta med, gjorde en totalmiss på flygplatsen då jag tog en taxi in till hostelet (med asien-taxipriserna fortfarande färska i minnet och sverigepriser aka NZpriser långt borta från medvetandet) och fick en chock när jag fick höra priset, 500 kronor! Bra start där! Kände mig helt idiotisk som inte ens kollat upp flygbussar innan jag kom hit, men det är inte mycket mer att göra nu än att svälja och se glad ut. På grund av en triathlontävling var dessutom hela Queensstreet (dä jag skulle bo) avstängd, så taxichaffören kunde inte ens ta mig hela vägen. Tävlingen gjorde dock sitt när jag under eftermiddagen kunde underhålla mig med att vandra längst gatorna och se extremt vältränade människor komma cyklandes i racerfart för att sedan hoppa av och fortsätta till fots. Vädret var underbart, 26 grader och sol, och blev en lättnad då jag avslutade dagen med att inhandla lite mat.

Dagen efter bestod mest av ärenden – köpa adaptor, besöka Kiwi Experience-kontoret, köpa mer mat och äntligen utnyttja att jag hade ett fungerande internet. På kvällen tog jag mig dock en liten runda på stan och stannade till vid en stor folksamling där musik från Game of Thrones spelades. Till min (och nog alla andras) förvåning fanns där en staty på Jeffrey, omslingrad av ett rep. I andra änden stod en maskin som sakta men säkert drog ner statyn kompanierat av en skylt med orden ”Bring down the king”. En ganska rolig tidsfördrivelse, dock hann jag inte se när statyn slutgiltligen föll ner (ack då!). Men mycket mer kul än så hade jag inte i Auckland…E (1) (600x800)E (2) (800x538)

…nästa morgon började dock resan på riktigt!

Hoppade på bussen vid halv 9-tiden och fick sällskap av en trevlig hawaiisk tjej. Vi färdades bort från soliga Auckland och landskapet förändrades långsamt (kanske mer åt ”sämreväderhållet” än mer ”dramatiskaberghållet”, men ändå). Vår destination var Hot Water Beach, en strand där man kan bygga sin egna ”pool” som värms upp av varmt underjordiskt vatten. På vägen gjorde vi dock ett stopp vid Catheadral cove, en klippformation vid en väldigt vacker strand som man promenerade ner till. Vi spenderade några timmar där i det vackra landskapet innan vi fortsatte vidare med bussen. Hostelet vid Hot Water Beach skulle visa sig vara riktigt mysigt, vi hade alla en gemensam altan och kök, stora fräscha rum och en fin vy över skogen runt om. När det började närma sig solnedgång gick vi ner till stranden med varsin stor spade i handen, och väl nere grävde vi våra gropar. Vädret var inte riktigt på vår sida, det duggade utan uppehåll och var ganska kallt, men när groparna väl var klara (tog ett bra tag att få fram den perfekta balasen av varm- och kallvatten) så kunde man värma upp sig där istället. Riktigt häftig upplevelse!

E (3) (800x533) E (4) (800x533)E (5) (800x533) E (6) (800x533) E (7) (800x533) E (8) (533x800) E (9) (800x534) E (10) (800x533) E (11) (800x533) E (12) (800x533) E (13) (800x533) E (14) (800x533)E (15) (800x533) E (16) (800x533) E (18) (800x533) E (17) (800x533)

Nästa morgon var det ingen tid för vila, om man inte räknar ned slapptiden på bussen såklart, vi steg upp tidigt och jag kände ett visst pirr i magen. Denna dag var det nämligen dags för det första riktiga ”out-of-the-usual”, idag skulle vi göra Black Water Rafting!

E (19) (800x533)

Man kunde välja på några olika varianter, två lättare där man åkte in med en båt bland grottorna och kollade på de glowworms som finns där (finns bara att hitta på några få ställen i världen) eller tog en promenad längst grottkanten, eller två lite mer utmanande – Laberinth och Abyss. Abyss-varianten skulle ta 5 timmar, en fullsmäckad grottur, och Laberinth var light-varianten och skulle ta lite mer än 2 timmar. Vilken jag valde? Abyss så klart!

Innan vi kom dit så stannade vi dock först vid ett vackert naturområde som var ett före detta gruvsamhälle. Vi vandrade längst de gamla tågspåren, genom tunnlar, och kollade ut över de vackra träden och bäckarna.

E (20) (800x533) E (21) (800x533) E (22) (800x533) E (23) (800x525)

 

Vi körde vidare till en mataffär där vi kunde inhandla proviant för de följande dagarna (prisa kylbagen!) och sedan var det upp på bussen igen och nu gick färden raka vägen till Waitomo. Jag var inbokad på första grotturen, så när vi väl kom fram till hostelet hann jag inte mycket mer än att kasta in grejerna för att sedan springa till vår transport. Vi var ett härligt gäng på 5 stycken från bussen, och vi hann tagga upp varandra rejält innan vi kom fram till receptionen. Vi blev tilldelade varsin våtdräkt (självklart alldeles för stor), skor, jacka, hjälm och sele, och sedan  var det raka vägen ut i vildmarken (typ). Vi körde en stund bland Waitomos kullar där fåren så fridsamt betade, innan vi stannade vid en till synes helt vanlig gräsmatta. Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig, kanske att grottorna skulle vara mer ”synliga” från utsidan, för här skulle jag utan tvekan kunnat gå omkring och aldrig någonsin vetat om att jag precis stod på toppen av ett jättestort grottsystems tak.

E (24) (800x533) E (43) (800x533)

Vi började med lite övningar, hur man firar ner sig själv (ingången till grottan var nämligen ett 40 meter smalt hål rakt ner i marken) och använder utrustningen på ett korrekt sätt. Sedan var det bara att ta ett djupt andetag, spänna fast sig och sakta men säkert åka ner i grottans djup. Redan här började adrenalinet att spruta! Grottans väggar var smala och tanken att plötsligt tappa greppet och falla 30 meter ner mot en stenbelagd botten var inte jättelockande.

OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA

Men ner kom jag till sist, levande och allt! När alla andra också kommit ner började vi att vandra bort genom en smal gång. Var lite orolig att jag skulle få klaustrofobiska känslor där nere (hade stark klaustrofobi som liten) men det gick utan problem, tror att det var så ofattbart för mig att jag befann mig så långt under marken att jag inte ens kunde relatera till instängdhetskänslan. Efter en stund kom vi fram till en slideanordning (där man spänner fast sig vid en typ av linbana) där vår ena guide spände fast mig, stängde av mitt ljus (föreställ er det mest kompakta mörker någonsin) och bad mig hoppa. Kändes lite galet men vad gör man inte? Så ut bland det svarta hoppade jag, jag åkte med snabb fart och så plötsligt ser jag något. Det var som att en stjärnhimmel öppnade sig för mig, all rymd ovan mig var plötsligt fylld av ljusstarka prickar, verkligen helt fantastiskt! Det var som ni kanske redan listat ut glowworms som sände ut dessa ljus (det är egentligen deras bajs som lyser men det kan vi låtsas att jag inte vet om). Ner på marken kom jag sedan igen och när alla andra också fått skåda detta vackra belönades vi med varm choklad och en sirapskaka, underbart gott i detta kalla fuktiga rum.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Sedan får vi höra nästa överraskning, nu vi ska ner i vattnet! Och inte hur som helst, här skall det hoppas ned för den 3-meter höga kanten med en badring – baklänges! Men det går det med, vattnet var som förväntat iskallt men det var bara att stå ut, och vi färdades sedan längst ett rep genom detta vattenfyllda grottrum. Längst vår väg berättade guiderna om grottornas ursprung, om maorins upptäckt av dessa, om lysmaskarna och passade även på att skrämmas lite. Vi skojade till oss själva med lermustacher och zombiewalks, och sedan fortsatte vi vår väg både genom att simma, klättra, gå, krypa, kravla, och allt annat man kan tänkas göra för att ta sig fram genom dessa skapelser. Mina tår började dock vittna om kylan efter ett tag då jag helt tappade känseln i dem, som tur var hade guiderna med varm saft till oss så lite av det i skorna och känseln kom tillbaka!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERAOLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Det hela avslutades med att vi klättrade upp för ett vattenfall, hälsade på en ål som bodde precis vid dess mynning, och sedan kunde vi efter ytterligare lite krypande ana dagsljuset. Kände mig nästan hög när jag kom ur grottan, detta var verkligen det häftigaste jag gjort! Alla som åker till Nya Zeeland måste testa på detta!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Vi belönades med en varm dusch, soppa och bagels när vi kom tillbaka till företagets reception, och vi kunde tillsammans titta igenom och skratta åt alla bilder som tagits under vår tripp.

Nästa morgon vaknade jag om möjligt ännu mer glad, för detta var dagen då Hobbiton stod på schemat (vem är inte glad då liksom!?). Vår slutliga destination var Rotorua, en mycket intressant stad med en stor andel maorisk befolkning, och där skulle jag dessutom få avnjuta en kulturell afton.

Vi åkte raka vägen med bussen till hobbitarnas hemstad, den inspelningsplats som användes för The Shire i Sagan om Ringen. Med en chailatte i handen tittade jag oroat på himmelen, den såg nämligen ytterst mörkt ut, och som ett svar på mina farhågor började det att ösregna så fort vi satte oss i bussen (som skulle ta oss in på det avspärrade området). Vår guide började berättade lite bakgrundsfakta om varför filmteamet valt just denna plats, om var alla hade bott under inspelningarna, hur de lyckades hålla det hemligt och så vidare, medans regndropparna smattrade mot rutorna. Regnet visade sig dock inte vara något större problem när vi väl kom ut, alla tilldelades ett paraply och efter en stund avtog det helt. Hobbiton var verkligen helt fantastiskt gulligt, allt var så otroligt välgjort (hon berättade exempelvis att det som såg ut som mossa på staketen egentligen var yougurt med färg, eftersom riktig mossa inte kan skapas på så kort tid), och man ville inget hellre än att flytta in i en av de små husen. Efter en stund kom vi även bort till puben ”Green Dragon” där vi fick varsin öl eller cider att avnjuta vid en av de små söta borden. Helt klart värt den dyra entréavgiften!

E (44) (800x533)E (45) (800x533)E (48) (800x533)E (47) (533x800)E (46) (800x533)E (49) (800x533)E (53) (533x800)

E (50) (800x534)E (55) (800x533)E (58) (800x533)E (57) (800x533)



E (59) (800x533)E (60) (800x533) E (61) (800x533)E (62) (800x534)E (63) (533x800)

Efter att ha kommit till rätta på hostelet var det åter igen dags att sätta sig i en buss för att denna gången åka till en maorisk by. Det började med en typisk dans, sedan fick vi vandra in på  området och gå runt till olika hus där vi fick lära oss mer om deras kultur – om deras typiska tatueringar i ansiktet, olika danser, vävning med hjälp av växter… och se fick vi se en hel del utstickande tungor (tydligen så man under äldre tider visade hur farlig man var). Vi fick sedan veta att köttet vi skulle äta idag (här skulle det nämligen bjudas på middag!) var beredd under jord, mumma! Ett sista uppträdande och en kort films om maorins situation då och nu (de har lyckats väldigt bra med hålla traditionerna levande även i dagens samhälle!) så var det matdags. En stor buffé beståendes av kyckling, lamm, fisk, sötpotatis, vanlig potatis, musslor, grillade grönsaker, sylt och nybakat bröd stod till vårt förfogande. Matkalas! Efterrätterna var inte nådiga heller…

E (68) (800x533)
E (67) (800x534) E (66) (800x534)E (70) (800x533)E (72) (800x533)E (73) (800x533)E (74) (800x533)E (75) (800x533)E (76) (800x533)E (77) (800x533)

Så nu sitter jag här med matkoma och kan inte röra på mig, men jag är glad att kunna berätta att de första dagarna här i NZ har varit till min största belåtelse!

Annonser

kite, blogg, kiteblogg, Julia Hallén, surfa

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s