Att checka av saker på min ”bucketlist”

Befinner mig för tillfället i Nya Zeelands huvudstad Wellington, en ganska så typisk storstad, men ändå med charmen i behåll. Idag har vi hunnit hitta på en del spännande grejer såsom museum, strosande bland butiker, nespressoprovning (!), men innan jag kommer dit så jag måste jag få berätta om mina dagar tills dess att jag klev av den gröna Kiwibussen på dessa trafikerade gator – jag har nämligen haft några helt fantastiska dagar med extraordinära händelser!

Efter den kulturella aftonen (låter så bra när man säger så!) blev det bums i säng för min del, med en mage som kändes gravid av all mat (matkalas, oh ja!). På morgonen åkte vi relativt tidigt vidare till ett  område där vi kunde få se de aktiva gejsrarna som härjar i området (stadens namn Rotorua betyder på maori ”illaluktande plats”, och så sant som det är sagt så stinker hela staden ruttna ägg – detta beror på de höga halter svavel som finns i de heta källorna), och dessutom fick vi veta ännu lite mer om den maoriska kulturen. På området finns en skola där studenterna får lära sig de traditionella sätten att väva, sy, skapa träfigurer och annat typiskt, ett bra sätt att bevara kulturen.

E (79) (800x533) E (80) (800x533)

Vi fortsatte sedan bort mot de heta källorna och gejsrarna, passade även på att koka lite ägg i en av dem (ett traditionellt maoriskt matlagningssätt). I slutet av rundturen gick vi förbi en byggnad där vi kunde få skåda den hotade kiwifågeln, en rund, dunig liten sak med en väldigt lång näbb. Bara 5% av dem överlever i det vilda tills dess att de blir könsmogna, de är tyvärr inte speciellt bra anpassade till det moderna samhället…

E (82) (800x533)E (83) (800x533) E (85) (800x533) E (84) (800x533)E (81) (800x533)

Vi fortsatte vår resa mot Taupo, nordöns ”äventyrsstad”. Staden ligger bredvid Nya Zeelands största sjö lake Taupo, som till min stora förvåning visade sig vara en enda stor krater (!) från en jättevulkan som exploderade tusentals år sedan. Glad att jag inte levde under den tiden, för sjön är minst sagt stor och jag kan bara tänka mig explosionens storlek…

Träffade en jättetrevlig svensk tjej – Daniela – på hostelet som jag började hänga med, på kvällen gick vi ut en sväng (inget superparty precis men kul alldeles lagom när man ska göra saker dagen efter!) och sedan gick jag till sängs med ett pirr i magen…

…för dagen efter var dagen då fallskärmshoppning äntligen stod på schemat!!

E (87) (800x800)

 

Vi blev upplockade på förmiddagen, faktiskt inte ett dugg nervös (troligtvis för att jag inte kunde förställa mig att jag snart skulle hoppa nedför ett flygplan, men även för att jag ännu inte var helt säker på om jag skulle få hoppa). Vädret visade sig inte från sin bästa sida men inte heller sin sämsta – ena sekunden sken solens strålar igenom och den andra stod molnen höga. Vi hade fått olika svar under morgonen huruvida fallskärmshoppningen skulle kunna gå att genomföra, och när vi hämtades upp av bilen sa de fortfarande att det var 50/50.

Men väl på flygplatsen lovade de att hitta ett ”blått hål” för oss där vi kunde hoppa, så då var det alltså klart men nervositeten kom sig fortfarande inte till känna förrän det ögonblick då jag sitter i flygplanet med benen dinglandes 4,6 km över marken. Vi fick börja med att välja hur vi skulle bli fotograferade, med en gopro fast vid min fastspända medhoppare, eller en annan person som hoppar med en separat kamera. Valde till sist gopro-alternativet, då skulle man nämligen få med alla mina ansiktsuttryck under vägen från flygplanet ned till marken. Ångrar dock detta nu bittert då jag verkligen ser ut som en smula efterbliven person på alla bilderna, ler seriöst på alla bilder (ler när jag blir nervös) och mina näsborrar passade på att fyllas upp med luft på vägen ner (vilket ni kan föreställa er gör illusionen ännu bättre). Men jag bjuder på några bilder ändå, så luta er tillbaka, skratta och njut!

????????????? ????????????? ?????????????????????????? ????????????? ?????????????????????????? ????????????? ????????????? ?????????????????????????? ????????????? ?????????????

Vi var 8 personer som skulle hoppa på flygplanet, 6 av dessa på 12,000 ft, och jag och en till på 15,000 ft. Jag fick då, som ni kanske kan gissa, titta på när alla de andra hoppade först (scary!). Vi fick varsin syrgasmask för den sista flygplansbiten, och sedan var det dags. Dörren öppnades (ja här började det verkligen att kittlas i magen), vi satte oss på kanten (”herre gudar vad håller jag på med!?”), jag lutade mitt huvud tillbaka, och så – ut i fria luften! Om man pratar om att det kittlar i magen när man åker en attraktion på Liseberg så kan man verkligen snacka om att jag lämnade kvar min mage uppe på flygplanet. Blev så övermanad av ögonblicket att jag helt glömde av att jag både filmades och togs foton på under hela det fria fallet, var helt inne i insikten om att jag var under fritt fall, och när fallskärmen väl slogs ut log jag av en sådan lättnad att jag inte visste vad. Sista delen av åkningen var mycket fridfull, vi svävade över Taupos vackra sjö och för att göra det hela lite mer intressant så gjorde vi lite snabba svängar, kul!

Väl nere på marken så fattade jag knappt att jag precis hoppat ut från ett flygplan några minuter tidigare, det var så overkligt alltihopa… Men vilken grej alltså!

Dagen fortsatte i aktiv anda, när jag kom tillbaka efter hoppet möttes jag och Daniella upp och vi hyrde varsin cykel. Vi började med en tur runt sjön (runt och runt, en bit runt den i alla fall), och cyklade sedan bort mot några naturligt varma källor där vi värmde upp oss. Det otroliga var att dessa källor låg i direkt anslutning till en å där vattnet var betydligt kallare, men där vi satt lyckades ändå vattnet uppnå en fantastiskt behaglig temperatur. Landskapet runt omkring var också oerhört vackert, så jag bara njöt.

E (101) (800x533) E (103) (800x533) E (104) (533x800)
E (106) (800x533)E (107) (800x533)E (108) (800x533)E (109) (800x533)E (110) (800x533)E (111) (800x533)E (112) (533x800)

Morgonen därefter styrde bussen mot River Valley, en liten lodge mitt ute bland NZs kullar, långt bort från civilisationen. Vi stannade först till vid nationalparken i Tongariro för att ta en liten promenad, denna ledde oss förbi små bäckar och en skog som på sina ställen var överraskande likt Sverige, och sedan vidare mot ett vattenfall. En kille passade på att bada i vattenfallet (!), modigt gjort med tanke på att vattnet inte kan ha varit speciellt varmt…

E (113) (800x533) E (114) (800x533) E (115) (800x533)E (118) (800x533) E (116) (800x533) E (117) (533x800)

Vi kom sedan fram till lodgen i river valley, oerhört mysigt ställe där värdarna hälsade oss välkomna genom att säga att vi inte var här som gäster, utan som familj (tvek på det i verkligheten, men de lyckades med ett bra första bra intryck i alla fall!). Kvällen fördrevs genom några omgångar Yatzy med Daniela och några danska tjejer, och sedan blev Black Gammon den nya stora underhållaren. Unnade mig en stor, rykande kopp choklad under tiden och några kvällsmackor (typ de första i mitt liv), kändes så rätt det bara kunde bli!

E (120) (800x533) E (121) (800x533)E (123) (800x533) E (122) (800x533)

Nästa morgon var det dags att dra ett streck i bucketlistan igen – nu var det river rafting som gällde! Raftingen här är rankad som en grad 5, eller med andra ord ”Extremely long, obscured, or very violent rapids which expose a paddler to added risk. Swims are dangerous, and rescue is often difficult even for experts”, som det så fint beskrivs i wikipedia. Blev lite orolig när jag först läste det, visst vill jag utmana mig själv men att riskera livet kanske är lite väl mycket…? Hade dock inte behövt oroa mig, raftingen var inte alls speciellt farlig. Hade förväntat mig något mycket värre, inledningen var väldigt lugn och harmonisk och när forsarna väl blev starkare var de ändå snälla. Blev nästan lite besviken med tanke på de varningsord jag först läst, men jag ska väl vara glad att det inte var så illa som det beskrevs. Jaja, nu har jag testat på det i alla fall, bildresultatet har ni nedan!

E (124) (800x533) E (125) (800x533)E (135) (800x533)E (134) (800x534)E (133) (800x533)E (129) (800x533)E (128) (800x533)E (127) (800x533)E (126) (800x533)E (132) (800x533)E (138) (533x800)E (130) (800x533)E (136) (800x533)E (139) (533x800)

Efter att vi bytt om och snabbt stoppat i oss lite lunch fortsatte vår bussfärd. Vi stannade till vid en matbutik för att inhandla proviant, och sedan rullade vi in till Wellington på sena eftermiddagen. Daniela och jag fick till ett riktigt kap, några massiva (och då snackar jag verkligen massiva!) biffar på extrapris som nog ska hålla oss mätta några dagar framöver.

Vi hade bestämt oss för att stanna en extra natt i Wellington för att verkligen kunna uppleva staden. Klokt beslut då man annars inte skulle få se något av staden alls, bussen går tidigt nästa morgon. Jag, Daniela och en brittisk tjej vid namn Emily gav oss tidigt ut på gatorna och startade med Te Papa-museet,  Nya Zeelands nationalmuseeum. Byggnaden var enormt med 6 våningar, och vi tog oss sakta igenom de olika avdelningarna som beskrev de geologiska orsakerna till Nya Zeelands speciella natur, deras djurliv, europeerna som kom, och om den maoriska kulturen. När vi kände oss kulturellt mätta (kvoten fylldes relativt snabbt), hade våra magar börjar att kurra och Burgerfuel kändes som ett passande alternativ. Supergoda hamburgare som dessutom var enorma!

E (140) (800x533) E (142) (600x800) E (141) (800x534)E (143) (800x533)

Vi strosade vidare på gatorna och hittade till vår glädje en Nespressobutik. Där inne kunde vi skymta män i kostym som såg ytterst viktiga ut, och finklädda människor som provsmakade kaffe. Vi tvekade en kort sekund, men den andra sekunden bestämde vi oss för att sluta vara löjliga och stiga inför tröskeln. Synen som mötte oss därinne var något utöver det vanliga, Nespresso har verkligen lyckats med att få sitt kaffe att verka exklusivt. Rad efter rad stod de olika sorterna och i det andra rummet stod en man i svart kostym och grå slips och undrade om vi behövde någon hjälp. Vi stammade fram att vi bara tittade och han undrade sedan vänligt om vi ville provsmaka. Oh ja, det ville vi gärna! Sakligt berätta han om de olika sorterna, deras skillnader och så fick vi testa precis vad och hur många sorter vi ville. Det var helt uppenbart att vi inte skulle köpa något, men jag skulle gissa att de bara tyckte det var kul att göra deras jobb. Bättre mottagen har jag nog aldrig blivit i någon butik, underbart kaffe dessutom! Något att sätta på födelsedagslistan?

E (146) (800x533) E (148) (800x533) E (147) (800x533)

Efter vårt provsmakande fortsatte vi bort på gatorna och tittade in i lite butiker, införskaffade mig dessutom en välbehövd mössa.

E (150) (800x533) E (145) (533x800)

Även fast vårt fina kött var inköpt fick uppätandet av detta avvaktas en dag, vi hade nämligen fått syn på en Domino-skylt! Vad betyder nu detta då? Jo, nybakta pizzor för 5 NZD!! (cirkapris 28 SEK!) Inte illa…

E (152) (600x800)

Imorgon bär vår färd mot sydön, nu väntar sömnen!

Annonser

kite, blogg, kiteblogg, Julia Hallén, surfa

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s