3 dagars kaos

Var ska man starta…

…de föregående dagarna har verkligen varit något utöver det vanliga.

På ett positivt eller negativt sätt? Just nu säger jag negativt, men i framtiden kommer jag nog att säga positivt (då det ovanliga brukar vara det som gör en resa så speciell!). Låt mig berätta;

Dag 1:

Vi stiger upp tidigt efter en natt med väldigt lite sömn. Våra rumskamrater bestämde sig nämligen för att tända lampan, börja packa, prata högt och dunsa i en massa saker klockan två på natten. Perfekt när man ska stiga upp klockan halv 6 på morgonen, vissa människor saknar verkligen helt respekt för andra… Vi hoppar på bussen som ska ta oss till färgan, checkar in och tar några platser. En halvtimma senare än given avgång så åker vi ut från hamnen, ingen större fara än så länge. Efter någon timma kommer en kille inrusande och ropar att det finns delfiner utanför båten, vi skyndar oss upp men då är såklart delfinerna borta. Vi går ner igen till våra platser och fyra minuter senare kommer en annan tjej ner och meddelar att delfinerna kom tillbaka ungefär 30 sekunder efter att vi gått, good timing! Den fina utsikten som skall finnas utanför vårt fönster täcks utav ett tjockt lager av moln och vi hinner bli ytterligare en halvtimma försenade innan vi når hamn på grund av väderförhållandena. Okej, en timmas försening är inte hela världen tänker jag. Vi letar upp vår buss och sätter oss. Efter en kvarts åkande ringer busschafförens telefon och vi stannar till vid vägkanten. Vi meddelas sedan att det tydligen var några människor som lastade på sitt bagage på bussen och sedan bestämde sig för att ta en liten promenad efter det (!?). De var i alla fall kvar på hamnen så muttrandes (syntes väldigt tydigt att vår chafför var irriterad) vände bussen och vi åkte tillbaka för att hämta upp dem. Vi fick sedan klart för oss att dessa människor varit försenade flertalet gånger tidigare, de fick några tydliga varningar innan vi fortsatte. Okej – 1 timma och 45 minuters försening än så länge, vi ska nog överleva detta.

E (153) (800x533) E (154) (800x533) E (155) (800x533) E (156) (800x533)

Eftersom vädret håller på att bli riktigt dåligt, vi blir meddelade om att alla aktiviteter är inställda idag och imorgon i Kaiteriteri, ska vi få en liten vinprovning som kompensation. Vi stannar till vid en vingård och för ett fantastiskt pris på 2 NZD får vi provsmaka lite olika sorter. En ganska så stressig provning, men helt klart den låga kostnaden. En liten klassisk godisbutik som hade hemlagad fudge i olika smaker låg precis bredvid, och jag kunde inte låta bli att köpa en med choklad- och banansmak. Och tur var väl det, tio minuters körning senare stannar bussen till ännu en gång vid vägkanten. Denna gången får vi ett nytt besked – det har varit en trafikolycka på vägen och vi måste ta en alternativ väg som kommer att fördröja oss med ytterligare tre timmar. Vi får även ett till besked – en cyklon är påväg.

E (157) (800x533) E (158) (800x533) E (160) (800x533) E (161) (800x533) E (162) (800x533)

Underbart, ska allt drabba oss på en och samma dag? Det börjar nästan kännas lite komiskt. Vi kommer fram till Kaiteriteri i mörker (efter ett litet besök vid en sjö på vår väg), vår chafför muntrar dock upp oss med att vårt hostel kommer att bjuda på pizza som en liten tröst för vår otursamma dag.  Humöret stiger men när vi stiger av bussen får vi ett annat besked – pizzan är bara gratis om man köper drinkar för 10 NZD. Tack och nej tack.

Dag 2:

Nästa morgon åker vi tidigt, egentligen brukar man stanna här även på förmiddagen för att kunna göra lite aktiviteter, men på grund av vädret hade vi ingen tid att spilla. Vi stannar till vid ett ställe för att ta en kissepaus, och det som såg ut att vara ”lite” vind från insidan av bussens, visar sig vara en jättevind. Regnet piskade oss i ansiktet och träden vajade i takt med vindbyarna. Snabbt därifrån, några timmar i bussen och vi fyller i aktivitetsbladen för vårt nästa resmål Westport. Tydligen ska vädret vara mycket bättre imorgon. Ska allt äntligen ordna upp sig nu? Nepp, får då kommer nästa chock – vår väg är blockerad av ett nedfallet träd/telefonstolpe/annat stort föremål. Vi stannar till vid en liten stad medans vår chafför pratar med poliserna som befinner sig vid vägkanten för att reda upp vår situation. Spänningen är olidlig (eller nått…). Vi får sedan vårt besked – vi kan inte ta oss fram till Westport, saken på vägen gör det omöjligt. Vi får istället ta en annan väg, en väg vår chafför aldrig har kört förut, som leder mot Greymouth. En körning som kommer att ta några timmar extra, hör jag glädjeropen där ute?…

E (165) (533x800) E (163) (800x533)

Vi sprider ut oss och checkar in på de hostel som har ledigt, faktiskt väldigt bra gjort av Kiwikontoret att ordna upp boende såpass snabbt. Jag och åtta andra checkar in på Nohas Ark, ett hemtrevligt litet hostel som dessutom är tillhyser en hund och en  katt (detta gjorde mig ungefär 20 grader varmare i bröstet!). Jag får plats i the Bear room, en jättegullig dorm med björntema. V bestämmer oss får att gå bort till matbutiken som ligger några hundra meter bort, kändes som en väldigt bra idé för tillfället med tanke på att jag knappt hade någon mat kvar, men väl utanför dörren började jag att ångra mig. Träden svajade oroväckande, till och med telefonstolparna hade börjat att röra på sig. När vi väl kommer fram till butiken blir vindens styrka ännu mer tydlig – alla kundvagnar ligger vältna på parkeringen och matbutiken är stängd på grund av vädret. Med kurrande magar börjar vi titta efter ett nytt alternativ och hittar den Ö&B-liknande butiken The Warehouse. Nu börjar det kännas riktigt obehagligt att befinna sig utomhus, vinden gör det till och med svårt att gå. När vi stigit in över tröskeln på den nya butiken så hör vi vinden vina genom takplattorna och två minuter senare har strömmen gått, perfekt! När vi ska gå tillbaka ökar jag stegen, vill komma tillbaka så snabbt som möjligt så jag inte dör av en flygande plåtbit i huvudet, skulle kännas ganska så sorgligt. Tillbaka på hostelet får vi höra att hela nedre delen av staden är nedstängd, det är helt enkelt för farligt att vistas där.

E (166) (800x533)E (167) (800x533)E (168) (800x533)E (169) (800x533)E (170) (800x533)

Trots vädret får vi en väldigt mysig kväll allesammans, vi nio kiwipassagerare spelar kort hela kvällen (bästa sysslan!), käkar godis och chips, och kurar ihop oss när vinden gör sina värsta tjut utanför fönstret.

Dag 3:

Spända inför vår chafförs besked om vi kan fortsätta vår resa eller inte (skulle vädret vara fortsatt dåligt kanske vi skulle bli inblåsta här en natt till) stiger vi upp, men till vår glädje verkat vädret vara på mycket bättre humör denna dag.

Vi hoppar på vår buss och stannar efter en stunds åkande till vid Pancake Rocks, ett ställe med några fantastiska klippformationer (med lite fantasi ser till ut som pannkakor packade på varandra), och sedan vidare till Greymouth igen där vi ska plocka upp några personer från tågstationen. Självklart är tåget en timma försenat så där får vi fördriva tiden sittandes på McDonalds. Vi går tillbaka till bussen och får höra nästa chock – det finns ingen ström i Franz Josef (vår nästa destination). Detta innebär att vi inte kan värma upp eller tillaga någon mat, ingen varm dusch, och kanske desto värre – ingen fungerande matbutik! Eftersom detta inträffar precis i påskhelgen så är dessutom alla andra matbutiker också stängda i landet (måste vara världens sämsta idé), vi kan alltså inte köpa någon mat!! Paniko! Busschaffören ber oss att ge oss ut på jakt i Greymouth igen efter något ätbart, saker vi kan hålla oss på under dagarna i Franz Josef. Lättare sagt än gjort med knappt några butiker öppna… Räddningen blir bensinmacken där jag får inköpt svindyr tonfisk, två pajer och några barer. Andra kör på Subwaymackor eller McDonaldsburgare. När detta är klart åker vi äntligen!

E (171) (800x533) E (172) (800x533) E (173) (800x533)E (175) (800x533)E (176) (800x533) E (177) (800x533) E (178) (800x533)

Vår väg kantas av nedfallna träd, nedfallna elledningar, vältna bilar (!) och delvis förstörda hus. Cyklonen har inte precis varit nådig… Vi kommer fram till ett regnigt Franz Josef där matbutiken till vår stora förvåning är öppen (och här har jag införskaffat jättedyr bensinmacksmat!!) och där vi som tur var kan värma vår mat (gasspisar tack och lov!). Jag måste få prisa min pannlampa lite, den har verkligen hjälpt mig genom denna resan, i Botswana skulle jag nog ha dött utan den och här kom den ännu en gång till användning!

E (179) (800x533)E (182)

Efter matlagning i mörker så gick vi ned några stycken till en bar som hade öppet i skenet av värmeljus. Beställde en god ginger beer och till vår glädje blev vi även bjudna på kakor helt gratis (troligtvis på grund att de höll på att bli gamla och inte skulle klara sig utan kyl/frys, men ändå). Väldigt mysigt att sitta där i mörkret, en bra avslutning på några tuffa dagar!

E (183)

Jag och Daniela kommer att befinna oss här i totalt fyra nätter, så höll tummarna för att vädret blir bättre för att då kan jag göra den mycket efterlängtade glaciärturern (med helikopter dit!) som gör  Franz Josef så speciellt. Jag håller tummarna i alla fall så att de nästan blir blåa!   

Annonser

kite, blogg, kiteblogg, Julia Hallén, surfa

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s