Ett berg, en fjord, en sjö, en stad

Vila kan man göra när man är död. Ett vanligt uttryck, men ett ganska dumt sådant. Vill man leva livet fullt ut måste man vara pigg, och då behöver man unna sig en sovmorgon eller två. Annars blir man trött och irriterad och tycker att livet är skit. Typ som morgonen den 26/4.

Daniela och jag hade sedan länge bokat in turen till Milford Sound, där vi skulle få skjuts och färjetur till de vackra fjordarna. Klockan 06:00 var det avgång och vi hade varit extremt duktiga, ordnat fram frukost, packat våra väskor, gått och lagt oss tidigt. Vi gick de 15 minutrarna det tog att komma fram till kontoret, såg bussen komma och fick inte följa med!! Tydligen hade inte Kiwi Experience bokat in oss, snacka om att vi blev arga! Här har vi gått upp i ottan och här får man inte följa med! Vi blev genast inbokade för en ny dag, men då väderprognosen såg mycket dålig ut blev vi inte mycket gladare för det.

But what to do, det var bara att ställa in sig på att göra något annat. Vi löste situationen genom att hika upp på Queenstown Hill, en förbaskat jobbig strapats. I nästan två timmar gick vi i uppförsbacke, stannade då och då för at vila och titta på utsikten (och akta sig för mountainbikes), men det var definitivt värt ansträngningen! Vyn längst upp var fantastisk och vi avnjöt vår lunch där.

E (292)E (294) E (295) E (296) E (298) E (299) E (303)E (302)

Att sedan gå ner var betydligt lättare, och vi kände oss såpass lätta under fötterna  att lite strosande bland butiker och sedan en promenix längst sjön inte var något hinder, dock behövde vi fylla på energiförrådet med en kaka från The Cookie Monster.

E (304) E (306) E (305)

Pigga på livet blev det utgång på kvällen, först till en isbar (ganska tråkigt ställe egentligen men vi gjorde det kul!) och sedan ut på några lokala dansställen. Riktig lyckad dag trots Milford-missen!

E (316) E (315) E (314) E (308) E (307) E (309) E (313) E (310)E (340) E (339)

Eftersom jag är besatt av att göra saker, kan inte med att sitta ner en hel dag även fast jag är bakfull eller på något annat sätt okapabel att röra mig, så kändes det fullständigt naturligt att åka jetboat tidigt nästa förmiddag. Inte så att det var jättespännande, ganska härdad efter bungyjumpen, men helt klart underhållande! Några skarpa svängar gör alltid tillvaron roligare.

DCIM100GOPRO E (319)

Dyningarna efter gårdagen började dock sakta komma, och jag blev till slut tvungen att besöka sängen. Ett akutbesök på mataffären och hörlurbutik var allt jag orkade med lite senare, och sedan blev det lite välförtjänta Skypesamtal och tvättande. Började få lite känningar i halsen och anade att en förkylning var påväg att drabba mig…

…men inte kunde jag stoppa för det, nu var det ju faktiskt dags att besöka Milford på riktigt! Favorit i repris, upp tidigt och till bussen, men denna gången hade vi tillåtelse att åka med. Eftersom det tog några timmar att ta sig dit gjorde vi några stopp på vägen, vädret var dock ganska dåligt så man såg inte speciellt mycket. Sakta men säkert började det dock klarna upp, och när vi nått hamnen så var det supersoligt! Kunde inte haft det bättre, sundet var jättefint, vattenfallen var ståtliga, regnbågarna var många (oh ja!), asiaterna var många (och lika fotogalna som vanligt).

E (320) E (323) E (324) E (325)
E (328) E (329) E (331) E (332) E (333) E (334) SAMSUNG CAMERA PICTURES E (335) E (337)

Tillbaka i Queenstown var det lite sorgligt då jag skulle åka vidare nästa dag. Var tvungen att säga hejdå till alla brittiska, tyska och holländska vänner, och till Daniela, min trogna reskamrat. Lite tröstande att vi bor i samma land, och nu efter alla detta bussåkande känns inte Malmö långt bort alls!

Kändes ganska konstigt att jag nu skulle åka vidare på egen hand utan någon jag kände, visst kom jag hit själv men att börja om allt på slutet är väl lite sådär. Sjukdomskänslan hade ökat och jag misstänkte att febern hade drabbat mig. Bussen tog oss först till en matbutik och några vackra fotoställen, innan vi stannar vid en otroligt fin sjö, kan vara den finaste hittils. Trött som bara den tog jag med mig kameran och vandrade långsamt längst dess kant, tills dess att solen gått ner. Detta skall vara ett av de bästa stjärnskådarställena i hela världen, mörkret är så kompakt, men eftersom jag inte kände mig speciellt bra (och redan sätt en fantastisk stjärnhimmel från Botswana) så stannade jag inne hela kvällen och tittade på säkert 5 avsnitt av Downton Abbey.  Mysigt på sitt egna sätt.

E (341) E (343) E (344) E (345) E (346)E (349)E (348)E (350)E (353)E (352)E (351)

Nästa dag var målet Christchurch, denna jordbävningsdrabbade stad. Vi stannande först i en supergullig liten by där kaffe inhandlades, och sedan rullade vi vidare. Jag måste ha sovit när rumlistan skickades runt, för när vi väl kom fram till vårt hostel i Christcurch så stod jag inte med. Det blev dock lite tur i oturen då jag istället tilldelades en plats i en 3-tjejdorm, mycket lyxigt jämfört med de andra rummen!

E (354) E (355) E (356) E (357) E (358) E (359) E (360) E (361) E (362)

Tog en liten tur i staden som är en väldigt sorglig sådan, nästan helt dött overallt och där det väl finns folk finns även grävskopor och maskiner. Verkligen allt förstördes den dagen i februari 2011. Blev såpass deprimerad att den botaniska trädgården kändes som ett bättre alternativ så jag inhandlade mig en chailatte, och stegade mot denna oas.  Här var stämningen bättre och man kände riktigt hur folks själar livats upp av denna plats – naturen är bäst helt enkelt!

Annonser

kite, blogg, kiteblogg, Julia Hallén, surfa

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s