Sol, snö och en och annan skada i Hemsedal

Hemsedal visade sig från sin bästa sida när vi på morgonen gick upp för att äta en frukost, med en underbar utsikt över bergen. Solen kikade fram mellan molnen och jag kände mig taggad in i märgen för att äntligen, efter två år (!), få känna brädan under fötterna igen.

IMG_7380

Onsdagen hade slutat på bästa sätt när jag efter halva lektionen i Datorteknik smet iväg ut på Chalmers parkering och mötte upp mamma, pappa och Viktor i den fullpackade bilen. Vi svängde förbi Tolered och plockade upp Carl – och sedan var vi påväg!

IMG_7354

Första dagen i backen var fantastisk, förutom jättehärligt väder så var underlaget perfekt, det hade snöat under natten och ett stort lager puder kantade backarna. Mamma ramlade olyckligtvis redan under första backen och skakade knät så det blev snowboardåkarna (aka mig, Viktor och pappa) och Carl (aka skidåkaren) som fortsatte letandet efter roliga och utmanande backar och pudergömmor.

IMG_7335IMG_7366 IMG_7363IMG_7337

Glädjen var total och jag njöt av att få ta ut svängarna. Vi stannade till för lite lunch och avnjöt grillad korv, varm choklad och kexchoklad (bästa kombinationen någonsin?).

IMG_7323 IMG_7320 IMG_7330

Mamma kommer att älska nedanstående bild… dock så charmerande att jag var tvungen att ta med den.

IMG_7326

En sista sväng i backen blev det innan det abrupt avslutades för min del…

IMG_7351 IMG_7370 IMG_7378

… jag föll (eller snarare vred) min kropp så illa att jag inte kunde åka något mer de kommande dagarna. Kul.

Vi var på väg ner för en pudertäckt kulle när min bräda plötsligt fastnade i en sten eller något liknande. Jag föll framåt och när min överkropp slog i marken följde oturligt nog även mina ben med i rörelsen, och fortsatte på något sätt över min rygg, ungefär som att jag gjorde en extrem brygga. Jag slog i ett varv till och kände hur all luft pressades ur mina lungor. Låg alldeles chockad på marken och kippade efter luft. Det där kunde inte ha varit bra för min rygg. Som tur var kunde jag röra alla kroppsdelar och kunde efter en stund ställa mig upp och sakta börja ta mig ner för backen. Kände inte smärtan ännu men anade att det kunde bli stor.

IMG_7348Turligt nog var det en mysig stuga vi bodde i , så de skakade (mamma och jag) kunde de följande dagarna mysa framför brasan medans killarna var ute och åkte (kände mig inte alls bitter… ryggskydd  nästa gång!), och den sista dagen kunde vi även ta oss en promenad tillsammans och spana ut över det bedårande landskapet
.

IMG_7386 10941768_10202537782764491_114771245_n

10957975_10202537782884494_1672787986_n Samtidigt som det självklart var jättetråkigt att jag inte kunde åka mer än första dagen försöker jag se det ur den positiva sidan, jag är lyckligt lottad över att bara ha kommit till en sådan vacker plats som denna, jag hade tur som inte skadade mig värre än en kraftig muskelsträckning, och jag har faktiskt aldrig tidigare skadat mig i backen på ett sådant sätt att det hindrat mig från att åka. Och jag gissar att någon gång skall vara den första. Och kanske bäst av allt – vi var två skadade samtidigt (motsägelsefullt, jag vet, men det är alltid skönt att vara två om saker).

IMG_7373Livet fortsätter, och precis lika vacker som himlen var när vi tidigt på morgonen lämnade Hemsedal  var kan även livet bli. Allt kan inte vara perfekt, men jag hoppas på det bästa.

IMG_7392

 

Annonser

kite, blogg, kiteblogg, Julia Hallén, surfa

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s