Ett politiskt inlägg

Har du en positiv eller negativ syn inför framtiden? Tror du att världen, Sverige, går emot en ljus och vacker framtid? Tyvärr, så tror jag inte detta – min magkänsla berättar för mig att vi går emot en smärre katastrof. Jag hoppas verkligen att min magkänsla är fel (låt det snälla vara så!), att jag om några år kan titta tillbaka och skylla på min okunnighet, men något säger mig att så inte är fallet.

Vad babblar jag egentligen om? Kan du inte vara lite mer tydlig Julia? Jo, visst kan jag det, men ämnet är så känsligt så att det känns som att jag står och trampar på glassplitter. Jag pratar såklart om Sveriges flyktingpolitik.

Fredagen den 2 oktober så presenterade regeringen nya åtgärder som ska förbättra mottagande av asylsökande. Bland annat ska Myndigheten för samhällsskydd och beredskap öka samordningen – något vår inrikesminister Anders Ygeman tillkännagav att ”Det är en allvarlig situation. Vi har sett en integration som inte alls fungerat så bra som vi önskat under en ganska lång tid och det är klart att det finns risker i det” och även att det finns risk för

”enorma ekonomiska påfrestningar”.

Mikael Ribbenvik, ställföreträdande för Migrationsverket, uttryckte det såhär: ”Det har kommit många fler än vad vi har kapacitet för. Det vi möter nu har vi aldrig mött innan, bara de senaste dagarna har det kommit 1500 nya flyktingar per dygn.”

En dag senare, den 3 oktober, meddelade migrationsminister Morgan Johansson samt Migrationsverkets generaldirektör att platserna i asylmottagandet är slut i nästa vecka. Vissa åtgärder presenterades – exempelvis att 800 platser skulle antas från Kriminalvården, men totalt landar antalet frigjorda platser på knappt 20,000 – alltså ett fortsatt mottagande för drygt två veckor. Johansson väljer att benämna situationen såhär: ”Det kommer bli svårare innan det blir bättre. Men vi kan klara det här som land, säger han. Klingar ”kan” lika illavarslande i era öron som i mina? För vad händer ifall vi inte kan det? 

För närvarande söker alltså 1200-1500 personer asyl per dag, vilket i samma takt skulle innebära runt en halv miljon människor per år. Låter det rimligt för ett land med 10 miljoner invånare? Antalet ser inte heller ut att minska, utan snarare att öka rejält. Citerar Amin Award, regional samordnare för FN:s flyktingorgan UNHCR:

”Jag ser det inte minska, jag ser inget stopp”.

För att inte någon ska villas bort på konstiga sidospår börjar vi med att rada upp relevant, korrekt fakta:

1990-2010 tog Sverige emot i snitt 25,000 asylsökande per år.

2011: 30,000

2012: 44,000

2013: 54,000

2014: 81,000

2015: Hittills (4 oktober 2015) 73,079

Bara de senaste dagarna har antalet asylsökningar exploderat och vi befinner oss nu mer en dubbelt så många som det tidigare var ”normala” siffror. Källa: Migrationsverket.

BILD1

Kollar man på antalet beviljade asylsökningar så står det även ganska klart anhöriginvandringen står till en större del av antalet invandrade än de egentlige asylsökande. Lägg då till detta till de drygt 1000 personer som faktiskt söker asyl varje dag. Källa: Migrationsverket

BILD2

Då Tyskland ofta nämns som en förebild i migrationssyfte kan det även vara bra att veta att Tyskland tar emot en mycket mindre andel invandrare per capita än Sverige. Sverige ligger som solklar etta i Europa med 7.8 asylsökande/1000 invånare gentemot exempelvis Tyskland som kommer först på 9:e plats med 2.1 asylsökande/1000 invånare (under en 4-årsperiod finns Tyskland inte ens med på listan). Trycket på Sverige är således det högsta i Europa, nästan dubbelt så högt per invånare jämfört med tvåan Ungern – och vissa undrar varför folk tycker att Sveriges nuvarande invandringstakt bör diskuteras?

BILD3En annan viktig del att beakta är att merparten av antalet flyktingar (60 % av septembers siffror) inte är från Syrien, utan till stor del från Irak och Afghanistan. Inte ens under kriget i Afghanistan kom lika många afghaner till Sverige, och bara under perioden 2014-2015 har antalet asylsökande därifrån ökat med + 359 %. Asylsökande från Irak har ökat med + 205 % och exempelvis asylsökande från Etiopien med + 158 %.

BILD5

Hur kommer sig detta då? Har Sverige börjat avveckla gränsskyddet? Lockas kanske folk hit mer än tidigare på grund av politiska beslut? Det är något som inte riktigt stämmer… Regeringens och mediernas sken av att allt beror på kriget i Syrien är inte riktigt sant. För vad skulle egentligen hända ifall kriget i Syrien skulle ta slut?

– Vi ser inget slut. Även om kriget i Syrien upphörde i dag skulle flyktingströmmen fortsätta. Det är så många människor som satt sig i rörelse, säger Åsa Lindberg, regionchef på Migrationsverket.

Jag hoppas inte att siffrorna kom som en chock? ”Men jag hörde ju i somras att vi går med vinst på invandringen, hur kan man då tala om en ”enorm ekonomisk ansträngning”?” kanske du invänder med, men vad du då ska tänka på är följande:

  • Den aktuella rapporten från i somras är framtagna av Arena Idé – en vänsterorienterad tankesmedja.
  • I kort är rapportens slutsats att samhället har gått 900 miljarder plus på invandringen sedan 1950 – där de baserar sina siffror på en framtagen ”modell” och ”antagande” på vad en invandrares skatteintäkter är, istället för att använda sig av ren statistik från exempelvis SCB.
  • Arbetskraftsinvandringen bakas (föga förvånande) ihop med asyl- och anhöriginvandring, vilket ger starkt missvisande siffror, då dagens invandring skiljer sig mycket från 1950.

Det finns enormt mycket fler brister i denna rapport som kan diskuteras någon annan gång, men kort fattat så är denna ”rapport” snarare ett politiskt beställningsjobb än en vetenskaplig text. Det vi gör just nu är ingen vinstaffär ekonomiskt, utan snarare en starkt etisk och ekonomisk ansträngning. Ett klockrent exempel på hur orealistisk Sveriges syn på nuvarande flyktingströmmar är den migrationsbudget som presenterades den 21 september. Bara två veckor senare – den 2 oktober – så var denna budget spräckt. Var finns regeringens verklighetsuppfattning i detta? Riktigt oroväckande är att de dessutom förlitar sig på människors frivilliga basis för att klara situationen: Migrationsministern klargjorde följande: ”Vi i Sverige har flera fördelar. Vi är ett organiserat land, vi har jämförelsevis starka statsfinanser och starka folkrörelser, som gör att många människor organiserar sig på frivillig basis. Det är så vi klarar den här situationen.” 

Men tänk den dag då människors frivillighetsvilja börjar ta slut? När de blir för stressade av både jobb, familj och frivillighetsarbete? Hur ska vi då klara situationen Morgan? 

När man pratar om invandring så måste givetvis prata om volymer, att hävda något annat är bara barnsligt och naivt. Det handlar om plus och minus, inte om antalet ryggdunk eller tysta böner. För var ska alla bo? För som alla vet så råder det stor bostadsbrist här i Sverige, och för tillfället ankommer det ungefär en stad (närmare Alingsås storlek) till Sverige i månaden. Det saknas helt enkelt infrastruktur. Och vad innebär detta? Pengar! Inget är gratis här i världen. Inte ens de varmaste öppna hjärtan kan råda bot på ekonomi- och infrastrukturekvationen.

För att förutom bostäder så saknas en hel del annat: Vårdcentraler, lärare, SFI-lärare, psykologer, tolkar, handläggare på Migrationsverket och så vidare och så vidare…

Innan folk nu börjar kalla mig för otrevliga saker, såsom rasist, främlingsfientlig, galen, dödsknarkarfascist eller vad man nu väljer för fint ord – så låt mig presentera de värden jag står för:

  • Demokrati
  • Ett öppet och tolerant samhälle
  • Kvinnor och mäns lika värde
  • En välfungerande och trygghetsgivande rättsstat
  • Beslut som baseras på fakta – inte på känsla

Låter jag som en dödsknarkarfascist? Inte? Vad bra, då var det avklarat. Jag råkar gilla Sverige är ett av världens minst rasistiska länder, ett av världens mest toleranta, världens minst religiösa land, världens bästa land för alla grupper som avviker. Jag gillar att Sverige är världens mest extrema land med värderingar som avviker sig starkt från resten av världen. Det gäller synen på invandrare, invandring, jämlikhet, homosexuella, religion, barn och våld. Men jag är rädd att denna särställning kommer att hotas med en allt för stor invandring. Varför? Fortsätt läs så får du se.

Så varför detta extremt politiskt inkorrekt inlägg Julia!? Varför är du så emot invandring?

I grunden är jag invandrarvänlig. Ur moralisk synpunkt tycker jag att länder ska ta emot invandrare i den utsträckning som landet klarar av, utan att behöva strypa på grundläggande behov för landets invånare såsom sjukvård, skola, försvar och så vidare. Dessutom är det (i lagom takt!) ekonomiskt gynnande, i och med en åldrande befolkning. Jag tycker även att integration är viktigt och definitivt behövs– återkommer till detta senare. Låter det som en rimlig utgångspunkt tycker du?

Men Sverige har nu nått en gräns där invandringen definitivt inte längre är hållbart – vi kan ta några exempel:

Jag förutspår att hela systemet kommer att haverera inom några veckor eller månader. Den svenska debatten inbjuder tyvärr inte till mycket nyanseringar inom migrationspolitiken, så jag ser inget annat val än att röra om lite i grytan på egen hand! Om vi inte har fler några sängplatser att erbjuda ser jag tyvärr inget annat alternativ än att staten tvångsomhändertar sommarstugor, att asylsökande tvångsinackoderas hemma hos invånarna, alternativt att vi bygger upp fullskaliga flyktingläger. För det absolut sista alternativet skulle vara att kraftigt begränsa våra statsgränser – och med dagens syn på Sveriges som världens mest humanitär stormakt, öppna hjärtan och ”inget-samarbete-med-rasister”, så lär detta aldrig ske. Med tanke på att ambitiösa invandrare, vissa med både eftertraktad utbildning och en stark vilja att bidra till det svenska samhället, sitter fast på asylboenden i flera år, är också oroväckande. Givetvis tappar en del av dessa personer tron till det svenska samhället när de varken får studera, arbeta eller påbörja ett normalt liv på flera år. Det är helt enkelt inte hållbart längre.

Idag kom dessutom nya siffror om att antalet terrorister och spioner som anlänt till Sverige har ökat dramatiskt. Det är ingen liten ökning vi pratar om heller, utan bara de tre senaste månaderna så har Migrationsverket rapporterat in 152 personer till Säpo – fler än under hela förra året. Johan Sjöö, biträdande säkerhetspolischef säger såhär om den pågående flykting- och terroristsituationen: ”Det är en utmaning med såhär mycket människor”.

BILD6

Men människorna då Julia, människorna som är på flykt? Var är mänskligheten, känslorna? Det gör givetvis lika ont i mig när jag tänker på de som korsat havet i jakt på ett bättre liv, men man kan inte basera rationella beslut på enbart magkänsla. Detta är en oerhört svår fråga, och precis politikerna gillar att betona att detta är en ”extraordinär situation” behöver givetvis lösningen vara lika extraordinär och genomarbetad. Enkla lösningar – såsom att ignorera komplexiteten i flyktingfrågan och bara tillbe öppna hjärtan – innebär inte svaret. För en punkt kvarstår, vi kan inte klara detta bara genom att vara goda.

Som jag nämnde tidigare är integration av yttersta vikt, OM vi nu vill bevara de svenska värderingarna. Som jag nämnde ovan så råkar jag gilla dessa värderingar ganska mycket, och är inte speciellt sugen på att anpassa mig efter exempelvis Islams läror. Ajabaja Julia, säg inte så om Islam, det finns ju faktiskt liberala muslimer också! Visst finns det det, men grundat på en generell överblick över de värderingar och lagar som existerar i muslimska länder, samtidigt som vi får in uppgifter om att kvinnor förtrycks i förorten (läs Zeliha Dagli) så är jag definitivt skeptisk…

Generellt är jag enormt ifrågasättande till att någon religion ska få ett större utrymme i vårt samhälle, oavsett om det handlar om den katolska tron, islam eller någon hinduistisk sekt. Samma sak igen – alla som okritiskt tror på ett enkelt svar och lösning (à la de som läser en bok skriven för ett tusentals år sedan och sedan lever efter dessa ord…). En stor invandring innebär självklart också att en stor andel troende tillkommer, och jag ser faktiskt detta som ett problem.

För vare sig vi vill det eller inte så finns det en stark norm här i Sverige om vad man får och inte får säga. Skulle jag kritisera kyrkan skulle kanske jag skulle få en smärre gliring från en avlägsen Facebook-vän, men det är fortfarande fullt acceptabelt av massan, eller vad säjer ni själva? Håller ni med? Kritik mot kristendomen är vi nämligen vana vid, Sverige har ju redan gått från ett religiöst samhälle med stark kyrklig makt till att vara starkt icke-religiöst – något som aldrig skulle ha skett ifall ingen vågat ifrågasätta kyrkan. För att helt ärligt, skulle jag kritisera islam, då lär det bli ett väldigt liv och oväsen, jag skulle ha ”kränkt muslimerna”, vara ”främlingsfientlig” och en allmänt otrevlig typ. Eller hur?

För att om alla ska ha rätt till sin åsikt, samtidigt som man innehaver rätten till att inte behöva bli kränkt ifall denna ifrågasätts, så befinner sig yttrandefriheten i moment 22. Låt mig vara fullständigt tydlig: Om vi inte tar tag i rädslan med att våga ifrågasätta islam, så ser jag ett stort problem med att antalet muslimer ökar i Sverige. Notis: Jag beundrar givetvis de moderna muslimer som kommer till Sverige och som vågar ifrågasätta gamla sanningar inom religionen!

Att mångkultur skulle vara bra för ett samhälle, vilket är den praxisnorm som faktiskt råder här i Sverige, behöver också diskuteras och nyanseras. Det är inte okomplicerat att låta folk som är uppväxta i en annan kultur och miljö plötsligt inhysas i en ny, där de förväntas agera annorlunda. Människan dras av naturen till de som tycker likadant, och precis som att svenskar flockas i ”svenskkolonier” i Spanien, så söker sig givetvis många invandrare till grupper och områden med samma kulturella bakgrund. Och istället för att judar, muslimer, kristna och ateister i dagsläget brukar samlas och sjunger ”We shall overcome” så innebär stora kulturella skillnader i ett samhälle snarare instabilitet.

För att mångkultur handlar inte om att äta mer kebab eller att skriva med arabiska bokstäver, det handlar snarare om att samsas på en samhällsarena med olika värderingar och etiska normer. Vissa vill hävda att Sverige alltid har varit mångkulturellt, men det stämmer inte. Vi har tagit intryck från andra kulturer och omformat det till vår egna. Det blir en helt annan fråga när olika kulturer med sina egna särregler ska leva tillsammans i samma samhälle, vilket också blir en konsekvens av dagens stora invandring.

Vi kan bara titta på hur konflikterna mellan judar och muslimer, som har flyttat från Isreal-Palestinaområdet hem till Sverige, eller konflikten mellan turkar och kurder (som blossade upp i Malmö nu för några veckor sedan), som också hittat hit. Min fråga är ifall det finns något lyckat exempel på ett ”mångkultur-land” i hela världen? Kanada brukar ofta framställas som ett gott exempel, så låt oss jämföra dem med oss: 

Kanada: Hög nationell känsla. Ställer höga krav på invandrarna och har en årlig invandringskvot. De som får invandra behöver besitta en viss kompetens som den kanadensiska arbetsmarknaden saknar, även ålder spelar in. Invandrare får inte ha begått brott i hemlandet, utvisning är obligatoriskt vid brott i Kanada. Källa: Saco

Sverige: Relativt låg nationell känsla. Låga krav ställs på invandrarna. Inga krav på utbildning eller ålder. Inga krav på att bevisa att inga brott har begåtts i hemlandet, väldigt ovanligt med utvisning vid brott som begåtts i Sverige.

Min sammantagna slutsats är att integration är av yttersta vikt, samt att en reglerad invandring kan råda bot på detta. Tyvärr är  Sverige inte en av de bättre på integrations-området. Tvärtom så visar OECDs rapport från 2011 att vi är sämst bland alla industriländer på att få in invandrare på arbetsmarknaden just kanske för att vi tror på idéen om ”mångkultur” och nedprioriterar integrationen? Rapporten visar också att länder med ett högt antal asylsökande har det största arbetsmarknadsgapet, samt att förekomsten av främlingsfientlighet inte är avgörande för chansen att få ett arbete. Med tanke på att de förslag som är populärast hos politikerna – bekämpning av rasism (med noteringen att vi redan är bland världens minst rasistiska land) – så har alltså detta arbete väldigt liten effekt på integrationen. Rapportens förslag till en bättre arbetsintegration – ökad inkomstspridning samt reducerat försörjningsstöd – lyser med sin närvara och är förklaringen till att integrationen inte blivit bättre trots statliga satsningar. Att det tar ungefär 7 år för hälften av de vuxna invandrare att få sitt första jobb verkar vi alltså få leva med ett tag till – trots att det statliga priset för detta stiger med antalet asylsökande.

Vi kommer helt enkelt inte att lyckas med integrationen om vi tittar förbi verklighetens fakta.

Jag vill även vidröra ett sista område innan jag avslutar detta långa (och kanske från min del lite oväntade) politiska inlägg – de ensamkommande flyktingbarnen och ekonomin.

Att antalet ensamkommande flyktingbarn har ökat lavinartat sätter hård press på den svenska ekonomin. Eftersom staten blir försörjningspliktiga för dessa barn, så räknar Migrationsverket med att kostnaden fram till 2019 blir 15 miljarder kronor – nära hälften (!) av Migrationsverkets totala kostnader för invandringen. Väldigt viktigt att notera är att dessa siffror baserar sig på en prognossiffra från augusti på 12,000 barn för hela detta året, något som redan är överstiget. Totalt har det redan kommit över 14,000 ensamkommande barn, och kostnaden kommer alltså att skena iväg ytterligare. Detta är självklart inte heller en hållbar situation – faktiskt ytterst ohållbar skulle jag vilja säga. 

Väldigt intressant också att majoriteten av de ensamkommande flyktingbarnen kommer från Afghanistan…. Åter igen, vad tusan här hänt där? Varför fortsätter medierna att säga att allt beror på kriget i Syrien? Varför nämner man inget om detta?

hej

Med tanke på att vi dessutom har lärarbrist, 65 000 lärare kommer att saknas om 10 år, och att alla dessa barn behöver gå i skolan uppstår ännu ett frågetecken – hur ska den ekvationen gå ihop? Hur ska vår svenska skola kunna bli bättre, när detta snarare visar på att motsatsen kommer att uppstå?

 

Vad är du själv beredd att ge upp för att hålla uppe flyktingmottagandet? Betala högre skatt? Asylsökande i ditt hem? Sämre sjukvård? Sämre skola? Ett mindre tryggt samhälle? Lite terroristattacker?

 

Jag är så enormt trött på allt prat om ”det inte finns några gränser” för hur många Sverige kan ta emot. Jag är så enormt trött på att alla som är emot den nuvarande invandringspolitiken stämplas som ”rasister”. Jag är så enormt trött på alla ”icke-lösningar” som presenteras av politikerna. Jag är så enormt trött på alla känsloargument. Jag är så enormt trött på de offentliga mediernas vänstervinklingar. Jag är så enormt trött på att vara rädd.

Inget land i västvärlden har någonsin beprövat den linje Sverige för idag, och jag är rädd.

För jag tror verkligen inte att Sverige klarar det.

 

 

 

Annonser

kite, blogg, kiteblogg, Julia Hallén, surfa

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s