En helg i kiteparadiset utan vind

Efter ett smärre missförstånd med mina planerade reskompisar, vilket slutade det med att jag fick sätta mig i bilen och köra de dryga 50 milen till Haukeliseter själv (men misströsta inte – det var ett äventyr i sig, värt att upplevas!), var det äntligen dags för mig att få testa på snowkiteing. Tyvärr var inte vädergudarna på min sida, men det blev ändå en helg utöver det vanliga, som jag definitivt inte önskar ogjord!

Skärmklipp

Efter att ha åkt på långa fina vägar, nästan upp till Oslo, styrde jag kosan västerut och kom ut på slingriga serpentinvägar istället. Norge, Norge, Norge, du lever verkligen upp till ditt namn. Så otroligt vackert. GPS:en hade egna idéer om vart jag skulle ta vägen, och efter att ha hamnat på en pytteväg utan synligt stopp och med diverse skyltar som skvallrade om avstänga vägar på grund av snöskred, kom jag äntligen fram till Haukeliseter Fjellstue.

bilsnow-kiting-in-the-norwegian-mountains-2

Termometern visade på stadiga – 20 grader när vi klev upp klockan halv 7 nästa morgon, och jag och mina rumskamrater skyndade oss för att hinna till morgonyogan. Kvällen innan hade jag blivit presenterad till gruppen jag skulle spendera helgen med, vilket visade sig bestå av mig och drygt 15 andre jenter (ja, jag hade vid söndagens slut börjat att tänka på norska). Frukosten efter var inte att klaga på, och i klar norsk anda fick man även göra lunchpaket av de nybakade bröden och tillbehören som serverades. Till det kom även en redan iordninggjord varm termos med kaffe i  – exemplariskt upplägg!

DSC_0080

Eftersom vinden tydligen hade tagit långledigt – det blåste helt seriöst inte ens 1 m/s – bestämde vi oss för att åka lite utför istället. Vi hittade ett stort off-pist-område där man kunde leka fritt, och jag fick även inviga min nya bräda (så bra köp!! I’m in love).

8 16 1319

Väl tillbaka i stugan väntade varma badtunnebad och bastu värvat med kylande dopp i snön utanför. Därefter en 3-rätters middag och samtal med nya vänner (en av de enskilt bästa anledningarna till att ens åka iväg på en sån här resa, att lära känna nya spännande personer, och kanske ta del av nya idéer man ännu inte tänkt).

94-full12751688_10204350311876586_1482616464_o (1)

Vi hade ännu inte riktigt släppt hoppet om att vinden skulle återkomma på söndagen, så efter den sedvanliga morgonyogan plockade vi ihop kitegrejerna och förberedde oss på att bestiga lite berg…

DSC_0061DSC_0058

…för att är man desperat så är man! Med kiten och selen på ryggen, och snowboarden på ena axeln, var det bara att börja gå uppför sluttningen.

12722167_10204350310996564_1717374163_o12499292_10204350311276571_459678935_o

Tyvärr så blåste det inget däruppe heller – men med en himmel så blå som det djupaste hav så gick det att njuta rätt rejält ändå. Att temperaturen fortfarande var under minus 20-strecket kändes avlägset när solen smekte ansiktet, och jag måste erkänna att det var länge sen jag känt mig såpass avslappnad och optimistiskt, trots att jag inte fått kitea något.

DSC_034920DSC_0332DSC_0144

När dagen närmade sig kväll hoppade jag åter in i bilen för att möta de slingrande vägarna och mentalt förbereda mig på föreläsning klockan 8 dagen efter.

DCIM100GOPRO

Haukeliseter, du kanske inte fick visa ditt absolut bästa ansikte denna vecka men jag blev ändå djupt imponerad, så snart lär jag besöka dig igen – vänta bara!

Annonser

kite, blogg, kiteblogg, Julia Hallén, surfa

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s